Sida 101
ning i London. Han började sin verksamhet som jurist och hade en vidtomfattande praktik, befordrades sedermera gradvis till de högsta embeten, blef senator, statssekreterare och gesandt. Han är presbyterian och samvetsgrant religiös, men likväl tolerantare mot olika troende än eljest plägar vara händelsen med bekännare af nämnde religions-sekt. Han är, heter det i ofvannämnde Review, godhjertad, ädelmodig, välgörande och mycket älskad af dem, som stå honom nära. I hans politiska grundsatser visar sig uthållighet, skarpsinnig eftertanke och kall sjelfbeherrskning; äf-ven tillräckligt sjelfmedvetande, såsom det tydligt kunde skönjas af ett af hans yttranden i London. I anledning af en anspelning på hans vana att luta hufvudet något åt sida och hålla ena ögat halft tillslutet, sade han nemligen: fllikväl har jag med ett halft öga sett mer, än samtliga engelska ministrar med sina vidöppna ögon!” Och i sjelfva verket har han ock stundom tvingat dem att blifva storögda, isynnerhet genom sitt Ostender-manifest, hvaruti hans anti-engelska åsigter uttalade sig. — I sitt sätt att vara är Bu-chanan artig, i samtal saktmodig och varsam, med en anstrykning af den äldre diplomatiska skolans formalitet. Hans valspråk (mer skottskt än irländskt) är: ’Ingen förolämpar mig ostraffadt!” Hans lefnadssätt är regelbundet och arbetsamt, hans karakter såsom men-niska fläckfri. I yngre år ansågs han för en vacker karl. Han har aldrig varit gift, men stod förr i ett ömt förhållande till en vänninna, som han oförmodadt förlorade genom döden. Likasom Washington Irwing har B. sedermera ej bortgifvit det hjerta, som en gång blifvit fästadt af hans ungdoms första kärlek.
Campbell« Sir Colin Campbell, britisk general, tillhör den urgamla krigiska höglands-clan (stam), som försett den britiska hären med så många utmärkta officerare. Född 1791, ingick C. 1808 i Ijenst och deltog strax uti det första fälttåget på Pyrenei-ska halfön, hvilket slutades med inskeppningen i Corunna, samt derpå 1809 uti expeditionen till Walcheren. Förlagd på den spanska kåren under general Ballesteros, fäktade han i flera hufvud-drabbningar under peninsularkriget och blef sårad vid stormningen af San-Sebastian. Derefter deltog han såsom kapten vid 68:de regementet uti det nordamerikanska kriget och dämpade såsom brigadmajor ett upplopp i Demerara. År 1832 blef han öfverstelöjt-nant, 1841 öfverste och tjenstgjorde med stor utmärkelse i kriget mot China. Uti Indien anförde han 1848 och 49 en division i Pendschab och vid Gujerat, der han åter blef sårad. Ännu under
