Sida 283
inrättades, pestens öfverhandtagande förebyggdes genom karantäns-inrättningar, arméen ordnades på ny fot. Alla dessa åtgärder vid* tog Reschid Pascha på den korta tiden till den 29 Mars 1841, då den ryska politiken slutligen såg sina bemödanden att undantränga honom från hans embete krönas med framgång. Han afgiek nu som Bändebud till Paris, der han stadnade till år 1847. Från denna tid har han, med få afbrott, varit med i ministéren, en gång som storvisir, en annan gång som minister för utrikes ärendena. Det största uppseendet väckte hans sista afgång, som stod i omedelbart sammanhang med det franska uppfattningssättets seger i frågan om ordnandet af Donaufarstendömenas förhållanden. Knappast hade två månader förflutit, sedan makten ånyo fallit i hans händer, förrän han bortrycktes af en plötslig död, d. 7 Jan. 1858. Reschid Pascha hörde till de mest upplysta män i Turkiet och stod i spetsen för reformpartiet. Klok och förslagen, ordningsäiskande och begåfvad med en jernflit, var han tillika mild ända till vekhet. I sin ungdom skall han hafva skrifvit skaldestycken, vid mognare ålder var han en bland de grundligaste kännare af den turkiska, persiska och arabiska litteraturen. Bland de vetenskaper han med förkärlek omfattade, var isynnerhet logiken. På diplomatiska vänners bona officia lade han alltför stor vigt och umgicks på särdeles förtrolig fot med lord Stratford de Redcliffe.
PRESSENS ALSTER.
9. Httrl deia Tolfte« Historie» 6:te häftet: Vistelsen i Stral-sund samt In- och Utrikes ärenderna (.Berättelser ur Svenska Historien, XXVI); till ungdomens tjenst utgifven af Anders Fryxell.
Fryxells historia öfver Carl XII har nu, med större skyndsamhet mellan de utkomna delarne än en tid var vanligt, fortgått i sex häften utan att dock ännu vara afslutad. De tre första häftena afhandlade, i fortskridande tidsföljd, konung Carls ungdoms- och krigsår till och med hans vistande i Turkiet; i Çerde och femte häftena kastade förf. en blick tillbaka på Sverige och Svenskarne under konungens frånvaro ifrån år 1700, men gick derjemte framåt i tiden till 1714; här, i sjette häftet, fortskrider historien till
