Sida 255
Tankekorn.
— Den, som har en talang går det på samma sätt som föräldrar, hvilka ha en vacker dotter. En gång bland hundra är hon till lycka och välsignelse; 20 gånger råkar hon på afvägar; 29 gånger blir hon icke tillräckligt omtyckt, och 50 gånger kostar hon mera, än hon inbringar.
— I hvarje menniskas bröst synes ett anlag till menniskohat slumra. Det är likasom trädens skugga: minskas, när vår lefnads sol står högt; förstoras ofantligt, när solen sjunker.
— Lifvet kan liknas vid en af de mest olikartade ingredienser sammanblandad rätt. Också skall menniskan, om hon vill bibehålla aptiten, icke kemiskt undersöka hvarenda bit, utan blott ta för sig och låta sig väl smaka, så länge det finns något qvar.
— ”Låt oss tala om något annat!” hör man så ofta ett fruntimmer yttra för att afbryta vissa slags samtal. Det är en uppenbar beskyllning mot sig sjelf: hvarföre har hon låtit konversationen taga denna farliga vändning? Det betyder också vanligen blott: Låt oss hvila ett ögonblick för att sedan kunna fortsätta med desto friskare fart.
— Vi se dagligen en kokett, som gör oss än lyckliga än förtviflade, som ljuft ler emot oss och i nästa ögonblick visar oss den strängaste mine, som ömsom inspirerar och nedslår, höjer och störtar oss ned i en afgrund; — och denna kokett, som inte ens är skön, utan blott då och då har sin ”beau jour”, vill man så ofta öfvergifva, säger så åtminstone, men har aldrig styrka nog att undfly henne. Och denna kokett är — vårt jordiska lif!
— Den gränslösa ovilja, hvaraf medelmåttiga konstnärer ständigt intagas emot all kritik; — är den icke tjufvens instinktlika afsky för galgen?
— Att föra dagbok är egentligen icke annat än att hänga upp sina tankar, likt anatomiska preparater, att de må hålla sig; — men tankar i spiritus är ej något bevis för spiritus i tankar.
— Gladt sinne utan hjertats godhet är ljus utan värme.
— Likasom saltet i brödet visserligen skall göra detta smakligare, men hufvudsakligen afser att afhålla en alltför stark jäsning; så borde ock samvetsgranna kritici använda humorn, icke till att göra gisslet kännbarare, utan deremot att mildra omdömets skärpa och det strängt vetenskapliga allvaret.
