Sida 221
derigenom mera skadat än gagnat den sak, som han förfäktade. Mot en, som han omvände, sårade han tusende på det smärtsammaste sätt. Alltför skarpa och handgripliga teorier, alltför omedelbara och snörräta tillämpningar af abstrakta läror äro långt mera förderfliga än nyttiga.
Eugène Sues företräden, alltifrån hans första uppträdande ända till slutet, voro en stor iakttagelse- och uppfinningsgåfva, en sällsynt förmåga att uppslå ränningen till sina dramer samt en exempellös talang att inlägga ett kraftigt intresse i sina kompositioner och dermed så fängsla läsaren, att han, med eller mot sin vilja, följer den mäktige trollkarlen, hvarthän denne ieder honom. Häri består Sues verkliga originalitet och styrka som romandiktare. En skriftställare, hos hvilken uppfattning och utförande stå i sådant missförhållande som hos Eugène Sue, kan man just icke skatta högt; men man måste dock alltid med en viss högaktning betrakta en man, som genom tusendetals prölhingar arbetat sig fram till en filantropisk verldsåsigt och med detta mödosamma och ihärdiga sträfvande icke har vunnit något annat, än att han måst utbyta alla beqvämligheter och behag af ett stilla lif i fosterlandet mot landsflyktens hårda hufvudkudde.
Ii ord Palmerston«
Vi vilja här på några blad teckna en bild af det nuvarande Englands största, omfångsrikaste, oförklarligaste, ännu aldrig genomskådade statsman. Vi vilja i allmänhet hvarken nedsätta eller upphöja Palmerston, utan endast söka göra detta ”undertrons käraste barn” af och genom sig sjelf förstådt.
”Af din egen mun vill jag dömma dig, du gudlöse tjenare,” sade Urquhart, den store oförstådde statsmannens afgjorde motståndare. Vi medgifva också genast orättvisan af detta fördöm-mande. En modern diplomat måste ganska ofta säga mycket, för att dölja sina tankar. Hans yttranden leda alltså rakt ifrån det rätta spåret. Detta har på de sista 50 åren varit hela Europas fel, att det i allmänhet bedömt Palmerston och den engelska politiken blott efter det, som tidningarne utdragsvis hemtat ur par-lamentstalen. Man har på de sista 50 åren talat hela berg af ma-kulatur, men förtegat ändock mycket mer. Sina handlingar har