Sida 121
han åter transport till flottan i Svarta hafvet under Lasarew och avancerade 1838 till förste kapten. Såsom befälhavare på linie-skeppet Silistria kom han 1845 för att undsätta den af bergfolken anfallna fästningen Golowin, landsteg med sitt manskap och för-dref fienden. Sedan han för denna bragd blifVit utnämnd till contre-amiral , bief han sedermera chef för flottans 5:te division och 1852 vice-amiral. Efter utbrottet af 1853 års krig erhöll han befälet öfver hela ryska sjömakten i Svarta hafvet och tillintetgjorde den 30 November en turkisk eskader i det blodiga slaget vid Sinope. Uti det krigsråd, som hölls efter de allierades landstigning på Krim, påyrkade han ifrigt att med sin flotta fa gå'att möta deras, men Menschikow satte sig helt och hållet deremot; tvärtom måste han till sin stora harm låta sänka en del af sina skepp vid inloppet till Sebastopols hamn. Under denna fästnings belägring deltog han med rastlös energi och oförskräckt tapperhet i dess försvar, hvarföre han belönades med talrika utmärkelser, hvaribland senast 1855 utnämningen till amiral. Ehuru flere gånger sårad, lät han dock icke beveka sig att aflägga de epauletter, som gjorde honom till en skottafla för de fiendtliga skyttarne; så träffades han slut- -ligen den 10 Juli 1855 af en dödande kula vid tinningen. Han dog 36 timmar derefter.
Oikonoinos (Konstantinos), en af samtidens lärdaste och i visst afseende äfven inflytelserikaste Greker, föddes den 27 Aug.
(8 Sept.) 1780 i Tzaritzani i Thessalien och studerade i sitt lands lärda skolor. Som han af naturen var utrustad med de rikaste anlag och med stor produktionsförmåga förenade den utmärktaste flit, hade hans studier sådan framgång, att han redan i sitt tolfte år kunde uppträda såsom offentlig talare i kyrkan uti sin fädernestad. Från 1810—20 var han anställd såsom lärare i det forn-grekiska språket och retoriken vid filologiska gymnasium i Smyr-na, hvarjemte han i denna stad tjenstgjorde såsom förste predikant. Isynnerhet i denna verkningskrets har han gagnat utomordentligt till den grekiska ungdomens bildning, och såsom predikant utmärkte han sig genom det sedliga allvar och det nit, hvarmed han äfven af de andliga sjelfva fordrade ett strängt uppfyllande af deras pligter. Härigenom gaf han tyvärr anledning till nyssnämnda gymnasii upplösning år 1820; ty erkebiskopen af Smyrna, som isynnerhet kände sig träffad af Oikonomos’ tal, uppretade, med tillhjelp af flera invånare i Smyrna, folket emot honom, och skolan blef till följd af dessa intriger tillsluten. Han sjelf begaf sig nu
