Sida 59

måste de yid första sammandrabbandet .vika för en disciplinerad polis- och militärmakt. Men faran och den nationala olyckan af en sådan sammansvärjning kan ej förnekas. Marianne, huru oansenliga dess fysiska medel än äro, har dock en ganska konstfullt uttänkt organisation, så att man gång efter gång kan upptäcka och bestraffa särskilda medlemmar deraf, utan att man likväl förmår kasta en blick in i det hela, än mindre förstöra det. Denna hemliga och oåtkomliga organisation uppfyller sinnena med oro och skräck, förlänar sammansvärjningen varaktighet jemte förmågan att under djerfva och förslagna ledare samt gynnande omständigheteT allt mer utvidga sitt nät öfver samhällets lägre afdelning. Partiella utbrott med plundring, mord och förödelse måste ändå jemförelse-yis anses såsom det ringare onda, som en sådan depravation bland de lägsta folkklasserna kan medföra. Men vid stora, allmänna, nationala och politiska kriser, de må nu komma inifrån eller utifrån, på en tid då statsmakten är förlamad och hindrad att gå kraftfnilt tillväga, först då är det som olyckan af massornas sammansvärjning skali komma att afslöja sig i hela dess vidd. Man behöfver blott erinra sig den förskräckliga Juni-striden 1848. Hvil-ken makt förmådde icke då det under vanliga förhållanden så värnlösa folket utöfva, och hvilken kolossal styrka skulle det ej hafva vunnit genom en öfver hela landet utbredd organisation!

SfaturbetrAlttelge*

(Efter Julius Thomsen.)

Vintern är kommen; den nordiska naturen har anlagt »in hög-tidsdrägt; öfver åker och äng har snön bredt ut sitt hvita, bländande täcke, och öfver skogens kronor har rimfrosten lagt en väf så fin, så fin, att vindens svagaste flägt förmår bortblåsa den. Der, hvarest nyss det stolta skeppet gungade fram öfver vågen, har isen au lagt den vanskliga bro, på hvilken den lätta slädan framilar öfrer det fruktade djupet; och hvarest vi förr lyssnade till böljornas enformiga brus, der afbrytes nu naturens djupa tystnad blott då och då af hafvets suckan under tyngden af den väldiga isbeklädnaden. Solen har redan dolt sin stora, matt lysande skifva bakom de afiägsna skogarna och bergen r som skarpt och dunkelt

Skannad sida 59