Sida 132
tidning, som benämndes 11 Journalen för litteraturen och theatem" och snart uppträdde polemiskt mot den tidens radikala blad, men indrogs 1813, sedan en der intagen artikel rörande Napoleon, Norges eröfring m. m. väckt dåvarande kronprinsens misshag. Till ersättning utgafs af kongl. sekreteraren Granberg "Allmänna Journalen," i hvilken W. var medarbetare och hufvudsakligen sökte verka för Norges förening med Sverige: också återvann han nu Carl Johans ynnest. Allmänna Journalen blef dock, för en insänd artikel med anmärkningar mot en styrelseåtgärd, indragen 1824, men utkom åter tio dagar derpå under titel af "Journalen," hvilken sedermera bibehölls, tills tidningen upphörde 1836. W. var hufvudredaktör af "Statstidningen" (Post- och Inrikes-Tidningar) 1834—47. — W. deltog i den litterära polemiken mellan gamla och nya skolan 1810—20, hvarvid han förnämligast uppträdde mot Hammarsköld med en, ej alltid lofvärd, bitterhet. W. har författat mer än 50 skrifter och böcker på latin och svenska, originaler och öfversättningar, i filosofi, poesi, bibliognosi, retorik, historia och politik m. m.
Ward. Edward Matthew Ward, en af nutidens utmärktaste engelska målare, föddes i London 1816. Redan tidigt förmärktes hos honom ett synnerligt anlag för diskriptivt och historiskt måleri, hvaruti han på allt sätt understöddes af sina föräldrar. Ar 1834 antogs han såsom elev under Wilkie vid kongl. akademien i London; men denna inrättnings strängt formella skola ville ej rätt stå tillsammans med hans sinne för Ma skapelser. Den första tafla af honom, som fick plats å en offentlig exposition 1834, var ett porträtt af skådespelaren O. Smith såsom Don Quixote. Två år derefter begaf han sig till Rom, der han 1838 tillvann sig den hel. Lucas-akademiens silfvermedalj, och bland annat målade en "Cima-bue och Giotto,", som sedermera (1839) exponerades i England. Öfver München, der han några månader arbetade under ledning af Cornelius, återvände han till London, der han till en början presterade flere taflor, af hvilka dock ingen mer än hans "Napoleon i fängelset i Nizza" blef allmännare känd och omtyckt; men så mycket mer blef detta händelsen med tre andra taflor, nemligen "D:r Johnson, läsande manuskriptet till Goldschmiths Vicar of Wake-fidd” (1843); "Goldschmith såsom vandrande musikant" och "La Fleurs afsked från Montreuil" (båda 1844); det var genom dessa arbeten han grundläde sitt konstnärsrykte. Hans "D:r Johnson i lord Chesterfields mottagningsrum" (1845, nu placerad i Vernon-
