Sida 131
fallit, befordrades kan till kejsarens generaladjutant, till tecken att man ej ansåg bonom ansvarig för denna katastrof. För öfrigt hade han redan dessförinnan lemnat skådeplatsen för sin verksamhet, emedan han genom en den 20 Juni erhållen blessyr, hvilken han af nit i tjensten ej gifvit sig tid att sköta, tvingades att låta föra sig först till Baktschiserai och sedan till Nikolajew. Äfven här in-hemtade man hans råd i afseende å de försvarsanstalter, som måste företagas då de allierades flotta visade sig vid Dniepms mynning. Han begaf sig derpå till Petersburg, der han ställdes vid sidan af den med öfverbefälet i Kronstadt ombetrodde furst Men-schikow, för att taga Öfverinseendet öfver de nybyggnader, som der skulle förstärka fästningsverken. Som han emellertid ännu alltjemt led af sitt sår, erhöll han efter slutad fred permission för att resa utrikes, och kom i April 1857 till Paris, der han af Ludvig Napoleon mottogs med stor utmärkelse.
WtMlmark, Peter Adam. Föddes den 31 Dec. 1777 i Källsjö socken uti norra Halland; inskrefs vid 15 års ålder som student i Lund; utsågs till vltimus vid 1799 års promotion, men efterkom i stället en inbjudning från kongl. bibliotekarien Gjörwell att komma till Stockholm och mottaga en anställning som e. o. amanuens vid kongl. biblioteket; erhöll 1803 kongl. fullmakt som ord. amanuens vid biblioteket; 1805—9 hofkanslers-embetets ombudsman vid tillsynen öfver boktryckerier och bokhandeln i riket; erhöll 1807 kongl. vice-bibliotekarie-fullmakt med tur oeh befor-dringsrätt, blef 1808 förste amanuens vid biblioteket och 1811 kongl. bibliotekarie i ledigheten efter kanslirådet Malmström; kansliråd 1809; begärde och erhöll afsked från bibliotekarie-tjensten, vid fyllda 65 år, 1843 den 18 Mars (årsdagen af den, då han erhöll fullmakt å samma tjenst); dog den 19 Mars 1858 å Kungsör.
Kanslirådet Wallmark, som uppnådde 80 års ålder och således blef en nestor bland vårt lands publicister samt länge var en bland dess utmärktaste, förenade en omfattande litterär och historisk beläsenhet med en grundlig både klassisk och modern bildning. Bland W:ks tidigare arbeten märkas: Sång öfver slaget vid Köpenhamns redd den 2 April 1801, poemet Handen (af Svenska Akademien belönadt med andra priset) och novellen Amalia eller De finska fiyktingarne. W., som en tid biträdde kommerserådet
Lenngren i redaktionen af '’Stockholmsposten,11 uppträdde år 1809 mera sjelfständigt på den publicistiska banan, der han sedermera var verksam öfver 30 år, i det han nämnde år började utgifva en
