Sida 378
och hans nätta drttgt. Isynnerhet rar hka angelägen om väl gjorda benkläder och var i detta afseende ganska avår att tillfreds* ställa» I mat och dryck var han särdeles måttlig, åt med god aptit och drack endast lätt vin, blandadt med vatten. Något utmärkt bord höll han aldrig, Och måhända var ingen fältherre i detta hänseende lättare att tillfredsställa. Till och med dålig mat och dryek försmådde han i nödfall icke. Vanligen steg han upp kl. 5, drack kl. 6 sitt kaffe jemte sina adjutanter och ordonnansofficerare, intog' kL 10 en lätt gaffelfrukost och gick omkring kl. 4 till bords. KL 7 om aftonen drack han tbé, spelte sedan ett parti tarok och gick sedan till sängs. För Öfrigt kunde han, likasom nästan alla gamla soldater, fullkomligt lämpa Sina måltidstimmar efter omständigheterna.
Radetzkys punktlighet i det af honom antagna lefnadssättet var exemplarisk. Sedan en lång följd af år och ända till kort före sin död gick han omkring kl. 9 till sängs och sof lugnt ända till kl. 3 eller 4 på morgonen, då han regelbundet vaknade och antingen liggande sysslolöst afbidade dagen eller ock tog en bok i handen. 1 äldre tider lät han icke sällan tillkalla någon ur sin närmare omgifning, talade om mångahanda saker eller lät läsa för sig. Stundom dikterade han ock till anteckning hvad som föll honom in, aforistiska satser, administrativa förslag, operativa betraktelser och förslag, ja till och med hela episoder ur sitt lif. Mången gång skref han sjelf vid en liten pulpet, som ställdes vid hans säng. Om på morgonen någon utryckning eller någon resa eller dylikt förestod, så var han ofelbart den första på platsen.
SMÄRRE UPPSATSER.
läÄrlmsrifrtiistehier« Från längre tid tillbaka har man ansett ej blott arbete, utan äfven sällskapsförströelser såsom ett af de kraftigaste botemedel för vansinniga, hvilket också sällan blifvit försummadt uti offentliga eller privata inrättningar för dårar. Den som läst ”Dåren på S:t James” (en roman af fältläkaren Lange), har kanske förvånats öfver den lyx och de förlustelser, hvilka enligt de i denna bok meddelade skildringar förunnades patienterna i ett dårhus. Framställningen är emellertid sann, och ändamålsenlig-
