Sida 116
värn, blefvo dock hans tjenster belönade genom utomordentliga nå-debevis såväl af österrikiske kejsaren som af hans egen monark; den förre gaf honom comthurkorset af Maria-Theresia-orden, den senare storkorset af Georgs-ordens andra klass tillika med kejserlig generaladjutants värdighet. I början af den orientaliska förveck^ lingen ställdes han med sin kår under furst Gordschakows öfver-befäl och inryckte i Juli 1853 i Moldau. Den 24 Mars 1854 gick han öfver Donau, besatte Matschin, Hirsowa och Trajanska vallen, fördref Turkarne från Tschernawoda och Rassowa, och anlände, efter en svår marsch, den 16 Maj utanför Silistria, men måste snart derpå för sjukdoms skull lemna armeen. Efter sitt tillfrisknande blef han i Mars 1855 utnämnd till befälhafvare öfver södra armeen och hade såsom sådan sitt högqvarter först i Odessa och sedan i Nikolajew, der han efter Kinburns fall var särdeles verksam vid de åtgärder, som vidtogos till skyddande af arsenalen mot ett fiendtligt anfall. Såsom vedermäle af sin bevågenhet tilldelade honom Alexander II titel af chef för infanteriregementet Praga och uppdrog åt honom i Januari 1856 öfverbefälet på Krim. Här slöt han vapenstilleståndet med de allierade och förläde derpå sitt högqvarter till Charkow, der han i September inlemnade sin afskedsansökan i anseende till fortfarande sjuklighet och isynnerhet för ett ögonlidande, som hotade honom med total blindhet. Om våren 1857 reste han, för att söka bot, öfver Wien till Frankrike och Italien.
Merilmrst. Walter Henry Medhurst, en af de utmärktaste missionärer och grundligaste kännare af chinesiska språket, föddes i London 1796 och erhöll sin uppfostran i S:t Pauls katedralskola. I Gloucester, dit han flyttade med sina föräldrar, bildade han sig för det andliga ståndet, och vände sig 1816 till londonska Mission ssällskapets styrelse, som i September samma år skickade honom, med en tryckpress, till östra Asien. I Juni 1817 anlände han öfver Madras till Malakka, der han företog de närmare förberedelserna till sin verkningskrets; reste om våren 1819 till Pulo-Pinang, och tog här mot slutet af 1820 sin bostad i Jamestown. För att likväl på en centralpunkt få ett mer omfattande arbetsfält, begaf han sig 1822 till Batavia. Här ådagalade han, isynnerhet bland Chineserna, en ovanlig verksamhet i missionens intresse, deltog uti revisionen af den malayiska öfversättningen af Nya Testamentet och stiftade i Parapattan 1833 ett barnhus för kristna barn, med hvilken anstalt han 1839 förenade en chinesisk barn-
