Samtiden. 1858

Guttapercha.

Detta ämne är först känd t i Europa sedan 1843, då doktor Montgommery till Konst- och vetenskaps-societeten i London in-lemnade en skriftlig uppsats derom. Denne vetenskapsman såg under sin vistelse i Singapore en malayisk vedhuggare begagna en yxa, hvars skaft var af ett för honom fullkomligt okändt ämne, och föranleddes derigenom att anställa efterforskningar, hvilka hade till följd en närmare kännedom af detta ämne, som var ingenting annat än — Guttapercha. Artikeln kom i handeln och böljade snart allmänt användas, först i England, sedan på åtskilliga ställen af europeiska fastlandet. Ar 1848 införde Engelsmännen redan 3 millioner skålpund (1845 blott 20,600 skålpund); och sedan dess har förbrukningen betydligt tilltagit.

Guttapercha (uttalas: guttapertscha) fås, likasom kautschuk, af mjölksaften hos ett träd, med den skillnad likväl, att här ej hela saften intorkar, utan att ifrågavarande ämne snarare genom ett slags ystning afsöndrar sig och skiljer sig från de flytande delarne. Trädet tillhör bland de naturliga familjerna Sapoteernas grupp och benämnes i botaniken Isonandra gutta (hos Indierna kallas det Percha eller Tuban eller Niato); det växer i stor myckenhet på ön Singapore, på vestra kusten af Malakka, på Borneo, Ceylon o. s. v., och dess stam uppnår en tjocklek af 3—6 fot; dess ved är mjuk, svampig, af ljus färg, och innehåller urholkningar på längden eller refflor, hvilka äro fyllda med guttapercha. I anseende dertill, att detta slags träd förekommer i sådan mängd, händer det ofta, att man fäller ett helt träd, för att derigenom erhålla all den saffcq vantitet, som finnes i detsamma, i stället för att låta det stå och genom skåror i stammen blott aftappa en del af saften. Af den i tråg uppsamlade saften afsöndrar sig af sig sjelf en seg och trådig vätska, som man hoprullar i en klump, knådar ut i hett vatten för att rena den och slutligen formar till platta, öfver 1 #fot långa och 3 tum tjocka skifvor, eller ock till oregelbundet bildade, valsformiga klumpar. En grof stam gifver, om den nedhug-ges, omkring 20—30 skålpund.

Den råa guttapercha, som kommer till Europa i nyssnämnda form, har en blekbrun färg, en trådig konsistens och är mycket seg, men bildar ingalunda en tät massa, utan innehåller många mellanrum, som uppkommit genom vid hopknådningen inneslutet och sedermera bortdunstadt vatten. Sedan den genom bearbetnin-