Sida 574
vänner sade nyligen till mig: Numera bjuder jag icke, som förr,
upp 7 k 8 damer till dans; ty de nyttja ju stålband, som slå sönder benen på mej, så att jag inte kan gå ut dagen derpå.
Då ett fruntimmer nu skall gå in i en salong, måste det nödvändigt ske genom vidöppna deux-battants-dörrar. Man kan inte tänka sig någon lustigare anblick, än när en herre sitter bredvid en dame, och ett annat fruntimmer sätter sig på hans andra sida, — huru han då helt och hållet försvinner ibland klädningstyger; och endast om han är mycket lång, tittar en bit af hufvudet fram. Jag såg nyligen två damer, som till den grad begrafvit emellan sig den stackars lilla herr 4ton ***, att de allsicke märkte honom och förde ett samtal, som just icke var afsedt att af honom höras. Icke sällan händer, att en herre, som fått sin plats mellan två fruntimmer, icke törs stiga upp och sålunda sitter inspärrad af fruktan att skada de öfver honom utbredda tygerna. Att se ett skäggbevuxet ansigte titta fram bland en hop sidentyg och spetsar, är en löjlig scen, vid hvilken man dock nu så småningom får vänja sig. Tre damer, stående bredvid hvarandra i en salong, af-stänga helt och hållet passagen. Om två fruntimmer gå jemte hvarandra på en trottoir, så måste den, som går utåt gatan, nödvändigt stryka emot hjulen på de förbifarande vagnarne. Våra eleganta damer lägga mycken vigt på att bära hatten så långt ner i nacken som möjligt och att omgifva sig med en så stor qvanti-tet af tyger som möjligt. Skulle de då inte lika gerna kunna gå klädda på ett förståndigt sätt och låta beledsaga sig af en betjent, som bure hatten och de öfverflödiga tjugu alname tyg? De besparade sig derigenom besväret att sjelf bära allt detta och skulle sålunda kunna uppdrifva modet ännu längre.
Rättelse:
Sid. 480, rad. 3 nedifr. st&r: *’d&”; läs: de.
