Sida 392
stiga rörelser, de spelande ögonen, det oupphörligt flödande skämtet p& hans läppar. Detta skämt öfvergick till och med lätt nog i uppsluppenhet. Det satt en bit af pojken qvar hos honom, huru gammal han än blef. Med denna egenhet förenade A. en annan. Han var den förskräckligaste buse för tidningar och tidningsskrif-vare. Få voro likväl så skriflystna som han eller hade försänkningar hos så många (och så olika) tidningsredaktioner som han; ja, den afgörande vändpunkten i hela hans lif hade ju varit just
en — tidningsartikel. —------------Han beundrade den diplomatiska
konsten och var aldrig så belåten som när han lyckats åvägabringa någon liten mystifikation. Betraktad såsom embetsman, i hans egenskap af kongl. bibliotekarie, står han tillbaka för flera sina landsmän i Sverige.”
KBarttguay d*Hilliers. Grefve Achilles Baraguay d’Hilliers är son till en berömd kavallerigeneral från napoleonska tiden och ett tyskt fruntimmer från Mainz, som hans far lärde känna vid ett af de första revolutionsfälttågen och förde bort med sig. Född d. 9 Sept. 1795 i Paris, ingick han redan 1807 vid ett regimente af ridande jägare. Hans första fälttåg var det ryska år 1812, vid hvilket han förlorade sin fader och under återtågets fasor sjelf skulle ha funnit sin undergång, så framt ej hans vapenbröder på ett sjelfuppoffrande sätt hjelpt honom. I slagpt vid Leipzig ryckte en kula bort hans venstra hand; och denna stympning nödgade honom under de båda följande fälttågen åren 1814 och 1815 till overksamhet. Då han under restaurationen icke dolde sina bonaparti-stiska tänkesätt, hjelpte det honom icke, att hans mor och den ena med general Damremont gifta systern voro varma legitimister. Man förbisåg honom; och de tjenster, han gjorde i spanska fälttåget, förvärfvade honom icke någon högre grad än kaptensgraden. Under julirevolutionen stod han under Bourmont i Algier; och nu inföll den tid, då man lät rättvisa vederfaras de gedigna kunskaper, som han under sin ledighet förvärfvat sig såsom subalternofficer., I Augusti månad 1830 var han redan öfverste, få år derefter blef han flyttad som viceguvernör till militärskolan i Saint-Cyr, och år 1836 öfvertog han med generalmajors rang högsta ledningen af nämnde anstalt. I Algier användes han åren 1841, 1843 och 1844. Såsom befälhafvare i provinsen Constantineh utmärkte han sig såsom en skicklig förvaltare, men ådrog sig genom öfverdrifven stränghet mångfaldigt tadel.
