Sida 274
lifskraft, tillvaron af en själ, den der icke till sitt väsen utvecklat sig ur naturvetenskapliga facta, ådagalade han vidare så väl i sin ”Physiologie des StoflVechsels in Pflanzen und Thieren”, .som ock förnämligast i arbetet: ”Kreislauf des Lebens.” Detta senare var isynnerhet rigtadt mot Liebig, hvars vidtberömda ”Kemiska bref’ han häruti besvarade. Det var en konseqvent genomförd vederläggning af Liebigs påståenden och förklaringar.
Moleschotts vetenskapliga verksamhet och hans tendens att, liksom Georg Forster, hvars lefnadsbeskrifning han 1854 utgaf, i vetandet se en större makt än i tron, väckte förargelse hos de styrande vid universitetet i Heidelberg: man ville ej tillåta honom att vidare hålla sina föredrag i samma anda som förut; men sedan han frivilligt afstått från sin akademiska verksamhet derstädes, hedrades han 1855, trots de hinder, en småaktig opposition sökte lägga i vägen derför, med en kallelse till Polytechnicum i Zürich, der han öppnade sitt tillträde till lärarebefattningen med ett tal, som sedermera under titeln ”Ljus och lif ’ (Licht und Leben) utkom på tryck. Den flit, hvarmed han härstädes verkar, bevittna en mängd uppsatser i vetenskapliga tidskrifter, äfvensom en af honom ensamt redigerad fysiologisk jurnal, innehållande undersökningar beträffande menniskans och djurens naturhistoria (”Untersuchungen zur Naturlehre des Menschen und der Thiere”). Att han med sin rent kemiska materialism kommit till konseqvenser, som måste sätta hela den realistiska rigtningen af naturvetenskapen i misskredit, är en förebråelse, som till och med de män af facket, bvilka tillhöra samma rigtning, icke utan skäl göra honom. Det finnes ingen slutsats, hvartill det naturvetenskapliga tänkandet från hans ståndpunkt nödgar honom, för hvilken han ryggar tillbaka, skulle den än icke öfverensstämma med de rådande åsigterna; men lika litet tvekar han att redligt och öppet inför hela verlden uttala de slutsatser, till hvilka han kommit. Hans populära arbeten ega en stor dragningskraft genom det konstnärliga, snart sagdt poetiska i framställningssättet.
Mena Salilb. Aktade engelska blad hafva gjort Nena Sahib till en Tippo Saibs afkomling och förklarat den blodtörst, som han visat mot värnlösa Engelsmän, ja mot qvinnor, med hans be-hof efter hämnd mot hans familjs besegrare. Detta stamträd är falskt. Deremot står N. S. i närmaste förbindelse med andra Engelsmännens arfflender, med Mahrattfurstarne. Den sista Peischwan i Punah, Badschi Rao, som Engelsmännen afsatte, hade upptagit
