Sida 248
på fyrtiofemte året efter hans lyckliga thronbestigning”; motsvarande inskrifter läsas på Madras-rupien. Präglingen på alla dessa rupier var mycket ofullkomlig, så länge den utfördes efter den inhemska tekniken: mynten hade alla blott en del af inskriptionerna; ty stämpeln gjordes ständigt större än myntplattan, som skulle der-med präglas. Sicca- och Farakhabad-rupiernas vigt ökades 1818; den förre undergick 1823 och den senare 1824 å nyo en förändring, så väl i vigt som i silfverhalt. — Fullständigt ombildades anglo-indiska myntväsendet genom en förordning af d. 1 Juli 1835, då åter en enda R., ostindiska kompaniets R., infördes. Kompani-rupien väger 180 Troy-gran, håller en silfverhalt af 165 gran och är nu i värde = 1 R:dr 68 öre. I allmänna rörelsen anses Kom-pani-rupien förhålla sig till Sicca-rupien, som ännu (särdeles i Bengalen) ofta begagnas i räkning, som 106,62 till 100; 15 Sicca-ru-pier räknas vanligen lika med 16 Kompani-rupier. De präglas både i silfver och guld: i silfver k 1, 2, \ och \ R.; i guld har man s. k. Mohurs = 15 rupier, äfvensom mynt å 5, 10 och 30 rupier. Förr beräknade man 16 silfver-rupier på samma orts guldrupie eller Mohur (på persiska och hindostanska: Muhr). Större summor räknar man efter Lacks och Crores: en Lack (af hindostanska ordet Läkli, en ombildning af det sanskritiska Laksha) håller 100,000, en Crore (hindost. Kror af det sanskritiska Koti) 100 Lack eller 10 millioner Rupier.
Slafliantleln under fransk flagg. Fransmännen hafva förra året, med uttrycklig tillåtelse af sin regering, börjat bedrifva handel med negerslafvar i stor skala; och ett Pariser-blad sökte rättfärdiga denna handel genom denna djerfva sats: ”Denna af kejsarens regering tillåtna utvandring bildar raka motsatsen mot slaf-handeln; den är för Afrika ett civilisationens och menniskokärle-kens verk och för våra kolonier en allmän välfärdsåtgärd.” (Revue contemporaine, d. 30 Nov. 1857.) — Aldrig har man väl dristigare vågat utsäga en påtaglig osanning, som ligger i så öppen dag, att den äfven för svaga ögon är klar och uppenbar. Det förhåller sig nemligen med sjelfva saken, hvilken man i Paris söker filantropiskt behandla, på följande sätt. Genom negerslafvarnes emancipation har England fullkomligt förstört sina vestindiska besittningar, emedan de befriade negrerna icke mer ville arbeta; de öfverlemnade sig åt sysslolöshet, blefvo åter fullkomliga afrikaner, förvildades och vände sig till en del å nyo till fetischdyrkan. Fransmännen, som under första revolutionen på Haiti hade gjort en så sorglig
