Sida 127
stare, med pairs-värdighet oeh titel af lord Raglan. — 1 Februari 1854 erhöll han kommandot öfver britiska armeen i orienten, oeh med landstigningen vid Gamla Fästet den 14 September börjades nn den blodiga och händelserika kamp, hvaruti segren vid Alma, flankmarschen till Balaklava, slaget vid Inkerman, efter hvilket R. blef npphöjd till fältmarskalk, samt den långvariga belägringen af Sebastopol utgöra hufvudmomenterna. De under hans befäl stående truppernas lidanden, de oväntade svårigheter, mot hvilka han vid utförandet af sitt företag hade att kämpa och de angrepp han från sitt hemland måste tåla, gjorde ett djupt intryck på den grånande bjelton. De allierades blodiga nederlag den 18 Juni, årsdagen af slaget vid Waterloo, gaf sista stöten åt hans genom lättare kolera* anfall redan medtagna helsa, och han dog af utmattning, den 28 Juni 1855, uti sitt högqvarter utanför Sebastopol. Hans lik fördes till England, der det nedsattes med stor högtidlighet i Somersetska familj egrafven i Badminton. Såsom fältherre torde icke R. kunna göra anspråk på någon särdeles hög rang; men hans ”antika tapperhet” erkändes af hans embetsbroder Saint-Arnaud vid Alma, och såsom menniska tillvann han sig den allmännaste aktning såväl genom sitt milda sinnelag, som genom sin anspråkslöshet och ädla blygsamhet. Med sin gemål, en dotter till grefve Mornington och systerdotter till Wellington, hade han två söner, hvaraf den äldste, major Arthur William Fitzroy Somerset, blef dödad i kriget mot de s. k. Sikhs, 1845, oeh den yngre, Richard Henry Fitzroy So«» merset, efterträdde honom i pairs-värdigheten.
■Uetittrdsoii' Den afrikanske resanden James Riohardson, chefen för den expedition, hvari Overweg och'Barth deltogo, föddes i Boston uti Lincolnshire den 3 November 1809. Som han var af fattig familj, såg han sig tidigt nödsakad att sjelf sörja för sitt uppehälle. Ehuru i saknad af grundlig bildning, slog han sig dock på litterär verksamhet; och som han förenade en lefvande upp-fattningsgåfva med ett lifligt och underhållande framställningssätt, mottogos hans arbeten gerna i dagbladen. Såsom korrespondent till en af Londons tidningar bereste han Marokko och Algerien samt uppehöll sig i flere år i Algier och på Malta; men det var först genom sin resa till och i Sahara, som han vann en större ryktbarhet. Såsom en passionerad motståndare till slafhandeln och i den öfvertygelsen, att denna skulle verksammast kunna undertryckas genom inträngande af europeisk kultur i det inre af Afrika, företog han i början af år 1845, från Algier och med ganska ringa
