Sida 389
ter och, såsom M’Culloch ganska riktigt anmärker, ”åstadkommit, att till drinkarens lättja och slöseri jemväl smuggleriets menliga följder sällat sig/’ Vi vilja blott anföra några få facta. Mot slutet af Georg I:s och under början af Georg II:s regering hade förbrukningen af Gin till den grad tagit öfverhand, att man från predikstolen och i tidningarne ifrade mot missbruket. Slutligen beslöt regeringen att göra allt, som stod i dess makt, för att hindra förtäringen af spirituösa, undantagande såsom stärkande medel och såsom medicin. För detta ändamål belädes alla spritdrycker med en afgift af 20 sh., hvarjemte, utom en dryg skatt för rättigheten att hålla krog, en plikt af 100 Pd. för öfverträdelsen af förbudet fastställdes. Men i stället för den verkan, man deraf väntat, frambragte dessa stadganden alldeles motsatta resultater: alla aktningsvärda köpmän drogo sig tillbaka från en handel, som nästan blifvit förklarad straffbar af lagen, och som nu råkade i händerna på den skändligaste egennytta. Skatte-uppbördsmännen förföljdes af folket och vågade icke göra lagen gällande, och en samtida författare omtalar, att redan två år efter lagens stiftande allmänna opinionen öfverallt så afgjordt uttalat sig mot densamma, att det så väl från politikens som humanitetetens synpunkt befunnits rådligt att mildra straffstadgandena. Under loppet af dessa tvänne år blefvo ej mindre än 12,000 personer öfverbevisade om att vid försäljningen af spirituösa hafva öfverträdt denna lag, under det att intet straff förmådde afhålla spekulationsandan från smyghandeln, och sju millioner gallons, för hvilka ej den ringaste afgift blifvit erlagd, årligen förbrukades i London och dess omgifningar. Den närvarande konsumtionen är ännu alltid ofantlig, men har i jemförelse med fordna tiders betydligt aftagit.
Sardinien* nndervisningsväiende* I största delen af Italien, isynnerhet i Kyrkostaten, som beherrskas af andeliga, befinner sig folkundervisningen, som man vet, i ett synnerligen vårdslö-sadt skick, Deremot bemödar sig konungens af Sardinien liberala regering af alla krafter att upphjelpa den och har under de senaste åren ökat utgifterna derför med 700,000 Lire (1 Lire = ungef. 88 öre). Man gör den särdeles rikt utrustade kyrkan den tillvitelsen, att hon försummar skolorna, på hvilka hon dock hittills utöf-vat ett så afgörande inflytande. Bland statens 3,083 församlingar saknades goss-skolor i 223 och flickskolor i icke mindre än 1,422; jnen regeringen har uppkallat till lif en mängd nya anstalter och arbetar derpå, att hvarje församling skall erhålla sin skola. I pro-
