Sida 196
Kemien” (öfversatt på tyska, franska, italienska och holländska); tvänne böcker, innehållande kemiska mineralsystemer (öfversatta på flera språk); ”Afhandling om Biåsrörets användande i kemien och mineralogien” (öfversatt på tyska, franska, engelska, italienska och ryska); samt slutligen hans ”Årsberättelser” på Vet. Akad. högtidsdagar, 27 band (alla öfversatta på tyska och de sista äfven på franska).
Från B:us’ laboratorium hafva ganska många af nutidens största kemister utgått: så t. ex. bland utiändningar C. G. Gmelin, Johnston, Magnus, Mitscheriich, Nordenskjöld, Osann, G. och H. Rose, Wöhler; bland svenskar Arfvedson, Berlin, Eggertz, Erdmann, Mo-sander, Sefström, Svanberg, Ullgren m. fl.
Hvilket anseende B. egde, kan man se deraf, att de flesta lärda samfund ansågo som en ära att få räkna honom bland sina medlemmar: han var ledamot af icke mindre än 80 utländska, vetenskapliga sällskaper. Vid hans död tillställdes minnesfester af de flesta bland dessa samfund; hans bild i brons skall snart pryda en af de allmänna platserna i den stad, der han tillbragte största delen af sin på upptäckter och ära så rika lefnad.
Ludvig Holberg. *)
Holberg föddes år 1684 i Bergen. Hans fader, som hade tjenat sig upp från simpel soldat till öfverste, dog, då sonen ännu låg vid moderns bröst; och äfven denna följde honom i grafven, förr än gossen uppnått sitt tionde år. Födande året skulle han inträda såsom korporal vid ett norskt regemente, då han, efter gammalt bruk, redan vid sin födelse, såsom varande son till en officer, blifvit enrollerad i arméen. En af hans moders slägtingar antog sig honom nu och lät honom dela undervisning med hans barn. Den lärgirige Ludvig gjorde hastigt utomordentliga framsteg och beslöt snart att helt och hållet egna sig åt vetenskaperna. Ödet kom hans önskningar till möte. Då nemligen hans korporals-
•) Vi hafva i vår Anmälan till denna tidskrift yttrat, att vi ämnade här äfven upptaga artiklar, som behandlade ämnen, tillhörande en äldre tid, så vidt dessa vore sådana, som ingrepe i vår tids utveckling*, och det är naturligt, att vi vid dylika blickar tillbaka helst fästa oss vid hvad som är vårt eller våra närmaste grannars. Ur denna synpunkt torde grundläggaren af den nyare danska litteraturen väl försvara sin plats i ”Samtiden.*
