Sida 405
veckor, emedan det såsom förbundsfästning måste med skonsamhet belägras, men gaf sig d. 23 Juli på nåd och onåd. — Icke återinförandet af den före Mars månad gällande förbundsförfattningen, utan en reform deraf i Frankfurter-nationalfÖrsamlingens majoritets anda var då den preussiska politikens syftemål; men dess sträf-vanden strandade nästa år mestadels mot Österrikes motsträfvighet, hvilket såg sig mäktigt understödt af Ryssland. Prinsen vände sig från denna tid afgjordt emot det parti inom Preussen, som utgaf sig för att vara thronens hufvudstöd och i eftergifvenheten mot Österrike och Ryssland ville se den bästa politiken för Preussen; men han var likväl till sin karakter alltför trofast för att någonsin kunna komma på den tanken att göra opposition mot sin broders regering. Ett litet, men mäktigt parti vågade sedermera, medan prinsen reste i Rhenländerna, skicka efter honom en hemlig observatör i en litterat person, som förut blifvit dömd till förlust af na-tionalkokarden, men sedermera benådad; och från denne man insändes nu förklenande rapporter om honom till vissa höga personer i Berlin. Att fullständigt lyfta den slöja, som betäcker sammanhanget med de dåvarande tilldragelserna, är ännu icke möjligt; blott derom vilja vi erinra, att då krigsministern v. Bonin på ryska sändebudets och Kreuzzeitungspartiets anstiftan tog sitt af-sked, stod äfven prinsen i begrepp att nedlägga sitt embete. Likväl bilades tvedrägten åter; och konungen utnämnde sin bror till generalöfverste för infanteriet, en värdighet, som motsvarar ett fält-marskalksembete — hvilket en preussisk prins enligt reglementet icke får bekläda.
Till det yttre synes prinsen född till herrskare. Han eger en hög imponerande gestalt och ett öppet ädelt ansigte med regelbundna, angenäma drag. Att den militäriska karakteren, fastän förmildrad af behaget, ett arf efter hans aflidna mor, drottning Louise, är rådande i prinsens hållning, kan icke förundra någon, som vet, att Preussen alltifrån Fredrik den Stores tid har sin här att tacka för sin europeiska ställning. Så mycket mod och militärisk skicklighet han ock visat vid många tillfallen, så röjer dock prinsen tydligt, att han ej anser krigarens kall för den enda uppgift, som han har att lösa, likasom han ock låtit gifva sin son, den presumtive thronföljaren, en ingalunda uteslutande militärisk uppfostran.
Wttlewski. Franske ministern för utrikes ärendena, grefve Alexander Walewski, är född d. 4 Maj 1810. Blodsband fästa honom vid den nuvarande franske kejsaren, åt hvars tjenst han har
