Sida 491
honom dock ännu alltjemt sveti gospodar, helige herre, såsom Vladikan förr tilltalats.
BIOGRAFIER OCH KARAKTERISTIKER.
De fyra sista Påfvarne.
(Slut fr. föreg. häfte.)
3. Pius VIIL
Innan i sista konklaven en pluralitet af två tredjedelar bildade sig, hade alltid en kardinal haft flesta rösterna. Denne kardinal blef nu, efter Leo XII:s död, vald. Den 31 Mars 1829 förkunnade kardinal Albani sitt namn för den församlade mängden, och d. 1 December 1830 bortkallades han af döden. Han innehade således blott tjugu månaders tid den påfliga stolen.
Frans Xaver Castiglioni, såsom påfVe kallad Pius VIII, föddes d. 20 No v. 1771 i den lilla staden Cingoli. Hans familj förenade med sitt gammaladliga namns glans den äran att hafva ett stort helgon bland sina anor: S:t Bernhard var en Chatillon, och slägterna Chatillon och Castiglioni äro intet annat än två grenar af samma högborna ätt. Detta helgon är ett af de största inom romerska kyrkan. Om vi ej misstaga oss, så hafva utom honom blott två andra, nemligen S:t Augustin och S:t Hieronymus, blifvit hedrade med titeln af katolska kyrkans doktorer. Men tiaren hade ännu icke inkommit i familjen; och Pius VIII var den förste Castiglioni, som bar den.
Såsom helt ung kom han till Rom, för att der göra sina studier. I de allmänna insigter, som han förvärfvade sig, torde mången af hans samtida stå lika högt; men ingen gick så långt som han i studiet af kanoniska lagen. Hans lärare, Devoti, ansågs för samtidens störste kanonist; men denne läijunge fördunklade hans namn. De under Devotis namn i tryck utkomna ”lnstitutiones” äro lärarens och lärjungens gemensamma arbete. Den lärdaste delen af arbetet, nemligen de upplysande anmärkningarne, äro ett lärjungens verk.
Noggrann kännedom af kanoniska lagen förskaffar i den andliga hufvudstaden anseende och heder. Såsom statssekreterarens
