Sida 135
sätt Man har nemligen i denna stad och dess omgifning i senare åren upptäckt några och tjugu nya växtslag, hvilka annars nästan endast finnas i södra Europa, isynnerhet i Italien, der de växa vilda. De flesta af dessa försvunno dock åter för den skarpa nordiska vintern, oeh endast fyra eller fem hafva acclimatiserat sig och växa nu vilda på Amager och Seeland. Genom en noggrannare undersökning har man upptäckt, att frön till dessa växt-species funnits bland det hö och den halm, hvaruti de Thorwaldsens konstverk varit inpackade, som på fyrtiotalet blifvit öfverförda från Rom. Sydliga blommor under nordisk himmel, framalstrade utur det bortkastade höljet af klassiska verk! — är ej detta en rätt artig företeelse?
Zunz. Född den 10 Augusti 1794 i Detmold, kom Leopold Zunz, en af samtidens utmärktaste israelitiske lärde, redan såsom barn med sina föräldrar till Hamburg; och efter fadrens död, af hvilken han fått sin första undervisning, insattes han 1803 uti Samson ska friskolan i Wolfenblittel. Här tjenstgjorde han från 1810 såsom elementarlärare, under det han sjelf gick på gymnasium. Från 1815—19 studerade han i Berlin filologi, hvarvid han isynnerhet. med förkärlek åhörde F. Aug. Wolfs, De Wettes och Böckhs föreläsningar; var 1820—22 verksam såsom predikant vid den tyska synagogan i Berlin, 1824—32 såsom medredaktör vid den Spenerska tidningen öch under samma tid 1825—29 såsom direktor för den nystiftade judiska församlingsskolan. Från Prag, dit han 1835 afgått såsom predikant, återvände han snart till Berlin och mottog här ledningen af det 1839 inrättade lärareseminariet, en befattning, som tillika med sjelfva läroanstalten upphörde redan i Mars 1850. Äfven var han 1845 ledamot af den af ecklesiastikministern utnämnda kommitté, som utarbetade ett betänkande öfver israeliternas i Preussen församlings- och skolförhållanden. — Z. måste betraktas såsom grundläggaren af en sannt vetenskaplig behandling af den judiska eller s. k. rabbinska litteraturen. Såsom förelöpare på detta ouppröjda gebit märkes först den lilla skriften: 99Etwas über die rabbinische Literatur” (Berlin 1818), äfvensom på de judiska lefnadsbeskrifningarnes område hans ”Ra-%M9 uti ”Zeitschrift für die Wissenschaft des Judenthums” (1822— 23). Hans begge förnämsta verk, ”Die gottesdienstlichen Vorträge der Juden'' (Berlin 1832) och ”Die synagogaie Poesie des Mittelalters” (Berlin 1855), hafva också inom en vidsträcktare krets funnit den uppmärksamhet och det erkännande, som de fortjena. Vär-
