Sida 242
Vid förhandlingen förekomrao pikanta saker; och det visade sig, att Dumas äfven eger en stor fyndighet i ord. Maquet skref en gång i Dumas's namn en följetong. Konung Ludvig XIV hörer skott lossas och frågar sin omgifhing: ”Hvarför skjuter man der?” Svaret; blef: ”Man håller en vildsvinsjagt.” Konungen frågar: ”Hvar äro de vilda svinen?” Svar: ”Der på fältet.” Så hade Maquet skrif-vit. Handskriften kom till Dumas, som skulle gifva saken sin rätta politur och göra allt blankt och putsadt. Att vilda svin voro på ett fält, tycktes honom icke vara nog; han skref således: ”Svinen ttro der på potatesfältet.” Maquet skref då till den okunnige Dumas ett bref, hvari han sade honom, att potatesen först under Ludvig XVI blifvit införd i Frankrike, hvilket hvarje barn i landet visste. — August Leibrock har skrifvit 250 volymer romaner; men den store Dumas har i sitt namn utgifvit måhända 2500 och har ännu icke kommit till slutet.
Englands "great seal" (Storsigill). Om engelsmännen le åt den vigt, man i vissa delar af Asien fäster vid stora solskärmar, kristallknappar och hvita elefanter, kan man åter med skäl förehålla dem den nästan vidskepliga vördnad, som de egna sitt .statssigill. Säkert bar icke den helige Dionysius mera högtidligt och stolt sitt hufvud under armen, än denna symbol af högsta makten häres vid offentliga ceremonier. Då, enligt några historieskrif-vares berättelse, Jacob II kastade Storsigillet i Themsen för att göra all regering omöjlig, voro engelsmännen utom sig deröfver, att det stora sigillet var borta. Jacobs fader skall hafva jublat som öfver den mest lysande seger, då en af hans trogne stal stats-sigillet från parlamentet och lemnade det åt honom. — Ännu ett exempel, från vårt århundrade! Lord Eldon, som 1801—27 var Lordkansler {Lord-High-Chancelor), hvilken embetsman tillika är Storsigillbevarare {Keeper of the great seal), förvarade sigillet hvarje natt bredvid sin säng. En natt blir elden lös i Lordkansle-rens hus, han springer upp, räddar framför allt sin och statens skatt och nedgräfver den i trädgården. Nu först sysselsätter han sig med huset och dess släckande, elden dämpas, men — o fasa! Lord Eldon har glömt, på hvilket ställe han nedgräft sigillet, och hela trädgården måste rifvas upp.
Eortiilaiitiiiiijpi-fitattstii«. Ekonomien i organismerna är .underkastad samma lagar som ekonomien i hemmets hushållning. Också går den ekonomi, som naturen iakttager och tillämpar icke .blott kos individerna, utan äfven med arternas och slägtenas bibe-
