Sida 542
ftirste af Musignano, Lucien och Napoleon) och fem döttrar, ännu lefva.
CHstellane. Esprit Victor Elisabeth Bonifacius, grefve åf Castellane, marskalk af Frankrike och en af de fem militärembets-männen, som tillsattes att bibehålla lugnet i provinserna, är född d. 21 Mars 1788 och härstammar från en gammal provençalisk adelsslägt, som likväl redan efter första revolutionen slöt sig till Napoleoniderna. Marskalkens fader, markisen af C., emigrerade under revolutionsstormarne och återvände först efter den 9 Thermidor tillbaka till Frankrike, tillsammans med Talleyrand, med hvilken han från denna tid delade politiska tänkesätt. Derfore eg-nade han ock sin tjenst åt kejsareriket och bief Maître des Requêtes i Napoleonska statsrådet. Hans son, sedan 1806 offioer, stridde i Spanien, blef år 1812 sqvadronschef, men erinrade sig efter Napoléons fall ganska hastigt och äfven med fruktan sin familjs legitimistiska antecedentier. Den 6 Maj 1814 ställde han sig till konung Ludvigs förfogande, blef Ludvigsriddare, erhöll sedan hederslegionen och redan år 1816 befälet öfver nederrhenska hu-sar-regimentet, som han sedermera utbytte mot gardeshusar-regi-mentet. 1824 var han redan general. För denna befordran hade han att tacka den omständighet, att hertiginnan af Berry — be-höfde dansare för sin soiré! Han hade nemligen såsom öfverste skickat i arrest några officerare af sitt regimente, hvilka hertiginnan hade inbjudit till en festlig afton såsom balsalens förnämsta prydnader, och vägrade oaktadt hertiginnans böner att utsläppa dem ur deras arrest. Det oaktadt fann han på aftonen arrestan-terna i Tuillerierna och erhöll af prinsessan, som derom tillspor-des, den upplysning, att deras öfverste hade benådat dem. Hans anmärkning, att det måste vara ett misstag, eftersom han sjelf var öfversten, besvarades med den vidare upplysning, att han var befordrad till maréchal de Camp (brigadchef), och att hans efterträdare såsom första handling i sin nya ställning hade anordnat de ifrågavarande officerarnes lössläppande. — Äfven med Juli-dynastien förstod C. att hastigt ställa sig väl och belönades derför genom sin befordran till general-löjtnant och sin d. 3 Okt. 1837 der-på följande upphöjeise till pär af Frankrike. Ar 1848 var han en bland de generaler, som Februari-republiken utströk ur tjenstlistor-na i anseende till misstankar om rojalistiska tänkesätt. Ar 1850 anställde honom likväl prins-presidenten ånyo och uppdrog åt honom befälet öfver 12:te militärdivisionen i Bordeaux, hvilket han
