Sida 354
het och de, isynnerhet i några sånger från hans första tid förekommande erotiska barbarismerna, äfvensom andra anstötligheter mot det sedligt öfliga, äfvensom för hans fritänkeris skull, bestrida eller frånkänna honom rangen af en klassisk författare. Det oak-tadt intager han säkrare än mången legitim sitt rum bland Frankrikes största skalder och skriftställare. Härom är dock tillräckligt ordadt; endast den slutanmärkning må vara tillåten, att icke den äkta diktkonstens rikedom och behag, icke förståndets kraft eller skämtets qvickhet torde hos denna skald vara det största och för vår tid önskvärdaste, utan det rättsinne, den öppenhet, uppriktighet och ärlighet, den frihet från fåfänga och tomt sken, med ett ord det goda och trogna hjerta, som hos honom i alla lefhadsskif-ten visar sig oförändradt.
Napoleon 111.
Carl Ludvig Napoleon Bonaparte, son af Ludvig, f. d. konung af Holland, och drottning Hortense Eugenie Beauharnais, är född den 20 April 1808. Blott sju år gammal, då hans farbror störtades, nödgades han redan vid så tidig ålder lemna sitt fädernesland. I början lefde han med sin mor i Augsburg, sedermera i Schweiz och ingick som officer i denna republiks armé, sedan han studerat artillerivetenskapen vid militärskolan i Thun. Hans lärare derstädes var Dufour, sedermera general i schweizisk tjenst; och Schweiz har af den bekantskap, som då uppstod mellan lärare och lärjunge, på de sista åren haft många fördelar. Efter Juli-revolutionen inkom Ludvig Napoleon med en ansökan till Ludvig Philip om tillåtelse att få återvända till Frankrike, hvilket likväl ej beviljades. Den revolution, som år 1831 utbröt i Italien, tycktes omsider anvisa ett mål åt hans begär efter verksamhet; och såväl han som hans äldre bror, Napoleon, spelade en roll uti insurrek-tionen i Kyrkostaten. Ännu innan denna uppresning blifvit undertryckt, dog Napoleon i Forli (d. 17 Mars 1831); men Ludvig Napoleon flydde, sedan företaget gått om intet, och fann en fristad i England, tillflyktsorten för alla, hvilkas politiska planer äro i strid med det bestående. Här vistades han dock ej länge, utan begaf sig ånyo till Schweiz, der han uppehöll sig på slottet Arenenberg i Thurgau. Litterära arbeten voro nu hans sysselsättning på
