Sida 192
det rent i sig sjelf varande förnuftet eller den sjelfständiga anden (nus, logos). Denna ensam består genom sig sjelf; den blott är ovillkorlig och ren. Anden utvecklar sig, enligt Anaxagoras, fritt. Den är i och för sig sanningens makt, icke sjelf bevekelsegrund, utan grunden till rörelse och lif. Ser det ut, som om Anaxagoras hade öfverordnat anden (nus) öfver själen (psyche), så har han likväl sagt, att ”ande och själ äro ett och detsamma.” Att anden är odödlig, förstås således af sig sjelf. Euripides uttryckte sig på följande sätt: ”De aflidnes ande (nus) lefver väl icke, men ingår i den eviga etern.” Det fruktbara frö, som Anaxagoras hade utsått, bragtes af athenaren Sokrates till mognad. Sokrates såg i den osynliga själen, som i kroppen åstadkommer lif och rörelse , likaledes ett högre gudomligt väsende, påpekade inom henne den omedelbara känslan af det som är sedligt och rätt, af det goda och sköna, samt vågade att yrka själens odödlighet. ”Inom sig sjelf bör menniskan igenfinna sig, öppna sig för sig sjelf, förstå och fatta sitt väsen.”
Detta kan tjena till bevis, att de gamle grekerna i kunskapen om det andliga hade hunnit längre än vår tids materialister.
BIOGRAFIER OCH KARAKTERISTIKER.
Berzelius.
Jöns Jacob Berzelius föddes d. 29 Aug. 1779 i Wäfver-sunda kyrkoby i närheten af Linköping, der hans fader, Samuel B., var skollärare. Han genomgick skolan och gymnasium i Linköping och fick vid sin afgång till akademien i Upsala det vitsord, att han var ”en yngling af mindre goda seder och tvetydigt hopp,” hvilket betyg väl till största delen var förorsakadt af hans uteslutande håg för naturvetenskaperna. Han inskrefs 1796
O
vid Upsala universitet, der han studerade medicin och kemi. Är 1799 biträdde Berzelius brunnsläkaren vid Medevi i vården om de sjuka på lasarettet och begagnade nu tillfället att kemiskt undersöka vattnet i de olika källorna. Resultatet af dessa undersökningar blef ämnet för hans första disputation. B. tog medicinekandi-datexamen 1801 och följande året licentiaten, sedan han disputerat ”pro gradu.” S. å. blef han utnämnd till medicine och farmacie
