Sida 125
tåg till de hedniska Musgos land, framträngde derpå, likaledes i sällskap med Barth, ända till 10° s. br. samt till öfra loppet af floden Loggone, som i förening med Schary utfaller i Tsad (Nov, 1851 till Febr. 1852). Slutligen försökte han att uppnå Jacoba, en af de betydligaste städerna uti riket Fellatah, men kunde ej framkomma längre än till Fika i sydvestra delen af Bornu, der in-vånarnes vidskepelse tvang honom att återvända (Mars till Maj 1852). Sedan 0. återkommit till Kuka, kände han sig i hög grad medtagen genom de nästan oupphörliga resorna till häst; och då d:r Barth i Augusti återkom från Bagirmi, fann han honom mycket förändrad och svag. Som den i medlet af Juni här böljade regntiden hotade att än ytterligare skada hans helsa, så rådde honom Barth till en längre och mindre ansträngande exkursion utmed Ko-madugu-strömmen, som från vester flyter förbi Yo och mynnar i Tsad. I tre veckors tid följde således 0. loppet af denna flod, från Yo till Dutschi (Aug. till Sept. 1852); men knappast hade han återkommit till Kuka, förr än han allvarligt insjuknade. På hans begäran förde man honom till det närbelägna Maduari, en liten ort vid Tsad, hvilken han tyckte mycket om, och här afled han den 27 September 1852 klockan 4 på morgonen. Hans graf står således vid denna samma Nordafrikas stora insjö, hvilken han först af alla Europeer befarit.
D:r Barth lemnar följande korta karakteristik öfver sin landsman och reskamrat: ”Dir Adolf 0. var en ung, talangfull, rask
och kraftig man, full af öppet sinne för folkets lif och landets natur, men särskildt som geolog var han något för ensidigt bildad. Han hade för litet följt med de allmänna naturvetenskapernas nyare framsteg och förr aldrig gjort någon mer omfattande resa. Tyvärr hade han derföre ej den ringaste aning, att det kunde bli hans öde att falla ett offer för sin företagsamhet, och var i följd deraf äfven för litet omtänksam för att ordentligt föra sin dagbok; dock har han med en viss omsorg utfört en och annan del deraf, och af dessa skulle i alla fall kunna utarbetas en rätt värdefull bok, som skulle sprida mer ljus och lif öfver de af honom allena besökta trakterna. 0. hade en synnerlig förmåga att taga sig ut med infödingarne, och skulle, om det blifvit honom beskärdt att återkomma, säkerligen hafva författat en intressant och liflig resebeskrifning; men sålunda gick också större delen af hans tid förlorad för allvarligare vetenskapliga undersökningar. Detta är isynnerhet att beklaga i afseende på hans färder på Tsad-sjön; ty i hans dagbok öfver dessa nämnes ingenting om de intressantaste
