Sida 395
franska väldet försona de underkufvade stammarne. Genom sin energi aftvang kan dem aktning och lydnad, men förvärfvade sig äfven deras kärlek genom sin moderation, sin stränga kärlek till rättvisan, sin omsorg' om deras behof, sin eftergifvenhet för deras seder ock vanor.
I Augusti månad 1853 utnämndes B. till divisionsgeneral och ställdes till krigsministerns förfogande. Inom Krim-arméen erhöll han befälet öfver den andra, af fem infanteridivisioner bestående armé-kåren. I slaget vid Alma besteg han med sin division äf allt sitt artilleri de af ryssarne som otillgängliga ansedda höjderna på deras venstra flygel; och marskalk S:t Arnaud uppgifver i sin rapport om träffningen, att denna rörelse var för dagen afgörande* Vid Inkerman var det han, som i rättan tid skyndade engelsmännen, som der med möda förmådde motstå den ryska öfvermakten* till hjelp; och efter slagtningen t&ckade lord Raglan honom i Englands namn. Det misslyckade stormningsförsöket på Karabelnaja d. 18 Juni 1855 skedde mot hans vilja; och han hade på denna dag den uppgiften att betäcka Tschernaja. Så mycket mera energiskt deltog han i stormningen af Malakoff, hvilken, som man vet> hade till påföljd, att hamnsidan af Sebastopol blef utrymd. Det sår, som han denna dag erhöll, läktes ej förrän han återkom till Frankrike.
B. är fullkomligt fri från den feberaktiga äregirighet, som sporrar de flesta af hans vapenbröder till handling. Det finnes ingen mera anspråkslös man än han, och en den renaste fosterlandskärlek är hans enda driflgäder.
Canrobert. Fr. Certain Canrobert, fransk marskalk och f. d. öfverbefälhafvare för arméen på Krim, föddes *1809 i departementet Lot. I November månad 1826 upptagen i militärskolan S:t Cyr, der han i 2 års tid med utmärkelse vistades, ingick han på hösten 1828 som underlöjtnant vid 47:de linieregimentet och gick 1835 som löjtnant till Algier. I provinsen Oran, der hans regimente var stationeradt, deltog han i alla krigståg, som under generalerna Clauzel, d’Arlanges och Letang företogos mot Abdelkader, som gaf fransmännen mycket att syssla. Vid expeditionen mot Maskara ådrog sig C. först de högre officerames uppmärksamhet; Då han vid intagandet af Tlemsan, i drabbningen vid Tafna och öf-verallt eljest, der strid föreföll, på ett lysande sätt rättfärdigade den goda mening, man hyste om honom; blef han på våren 1837 befordrad till kapten. Under stormningen af Constantineh erhöll
