Sida 11
Don Ramon Maria Narvaez
revolutioner. När han en tid bortåt fått regera, så aflägsna vi honom, och välja én ministér af absolutistiska tänkesätt. Att den spanska kamarillan tänker och räknar sålunda, kan man sluta af dess taktik från 1851—1854. Men ett står doek fast, att Narvaez aldrig skall låta begagna sig till återupprättande af en godtycklig styrelse.
Om vi gifva spanska Ministerpresidenten namn af konstitutionel, så bedja vi om aflägsnande af all tanke på en theoretiskt instuderad doktrinär. Han älskar Cortes, för hvilka han hela sin lifstid igenom har kämpat, och på hvilka han stödjer sig; men när han personligen står inför dem, så måste de lyssna till hans röst, såsom soldaten ger akt på officerens stämma framför fronten: tyst i lederna! heter det då. Hans befallande väsen har ändå aldrig varit så besvärligt för Cortes, som för hans embetsbröder uti ministéren. I kabinettet är han en verklig despot, ty han tål endast fogliga och underordnade menniskor bredvid sig. Hans onekliga förtjenster skulle verkligen mer erkännas, om de icke hade gjort honom så högdragen.
Den andalusiska karakteren uttalar sig tydligt hos Narvaez. Liten till växten, men med hög panna och eldiga ögon, uppbrusar han vildt och rasar såsom en bergsström, hvilken i nästa ögonblick tyckes vilja kullkasta allt, som kommer i dess väg. Det är väl möjligt, att i denna häftighet ligger någon beräkning, att han nem-ligen skulle finna den ändamålsenlig, såsom ett uppskrämmande medel. Oaktadt ?sin lättretlighet, är han likväl slug och förstår att vänta. Till hvilken grad han är sluten, bevisas af det faktum, att under de tvenne sista åren har hela Spanien frågat: Hvartill
skall Narvaez besluta sig? hvad ämnar han göra! — Såsom soldat är han en Murattisk figur. Före bataljen tager han på sig sin mest lysande uniform, sätter sin högsta plym på hatten, påsätter alla sina ordnar och stiger upp på en skymmel. Han tyckes rent af uppsöka farorna, och är i sjelfva verket mer husar än general. Om det skulle gå efter hans hufvud, så skulle Spanien, sedan thronen blifvit befästad och ärendenas parlamentariska gång blif-vit fullt inrotad, företaga fälttåg till utlandet, t. ex. på Afrikas norra kust.
Källa: Project Runeberg ·