Samtiden. 1858

detsamma, såsom Ihre, Stael von Holstein, O. I. F&hraetis, Munthe, dock å andra sidan besutto de egenskaper, som erfordrades för att med skicklighet leda statsärendena. Lysande och löftesrikt rar vidare det program, som kungjordes genom thron-talet den 20 Juli 1844. Detta program utlofvade bland annat en urtima riksdag, på hvilken de reform-angelägenheter skulle regleras, som under den korta tid, hvilken förflutit efter tillträdet till regeringen, ej hunnit tillräckligt förberedas. Det yttrande, en minister haft på riksdagen, att nemligen frågan om en reform af folkrepresentatio- j nen ”aldrig kunde falla,” blef betraktadt som en officiell förklaring | af regeringen. Äfven åtskilliga andra åtgärder af regeringen bidrogo till dess popularitet, isynnerhet bifallet till flera af Riksens ständer beslutade förändringar af grundlagarne. Dit hörde nppbäf-vandet af regeringens rätt att förbjuda en tidnings vidare utgifvan-de, beslutet att riksdagar hädanefter skulle hållas hvart tredje år i stället för hvart femte, upphäfvandet af det stadgande, att ikonungens högsta domstol hälften af ledamöterna skulle bestå af adelsmän, o. s. v. Vidare afgaf regeringen till ständerna ett förslag om förbättrad brottmålslag (strafflag) och lofvade slutligen i sitt af-skedstal till ständerna, den 24 Maj 1845, att hans regering städse skulle skrida framåt på reformernas bana.

Under sådana förhållanden upphörde oppositionen, och minoriteten af adeln, som förut bildat en opposition mot regeringen, slöt sig nu äfvenledes till den. Så länge baron Nordenfalk ännu stod i spetsen för ministéren och såväl hos konungen som bland nationen bibehöll sitt anseende och inflytande, var den allmänna enigheten betryggad. Men sedan, efter Nordenfalks alltför tidiga bortgång, grefve Posse i Maj 1846 inträdt i statsrådet såsom ju-stitie-statsminister, täflade två fiendtliga elementer om herraväldet i ministéren; och det kom slutligen till en brytning. Ännu sökte likväl ministéren bibehålla skenet af liberala tendenser, emedan grefve Posse, dessförutom en talangfull man, var alltför angelägen om att bibehålla sig i den allmänna opinionen. Åtskilliga af hans åtgärder fortforo att tillvinna sig allmänhetens bifall, framför allt en förordning om de s. k. försvarslösa och desslikes en lag, åsyftande handelns och yrkenas befrielse från skrå-tvånget. I skatte-förenklings-kommittén upptogos några populära män. Repre senta-

tions-kommittén nedsattes redan under Nordenfalks styrelse, och äfven ledamöterna af denna kommitté tillhörde till större delen det liberala partiet. Men då denna kommittés sessioner nu, under den nya justitieministern, skulle begynna, erhöll dess verksamhet en