Samtiden. 1858

icke voro erhållna isolerade, framställdes af honom, såsom t. ex. silicium, tantal m. fl.

Genom sina noggranna analyser leddes B. äfven till andra resultater, som hade en djupt ingripande verkan på den nuvarande kemiska teoriens utbildning. Bedan 1807, innan ännu Daltons åsigter om atomteorien voro allmännare bekanta, började Berzelius en omfattande undersökning af salterna; och då Daltons teori snart derefter kom till hans kännedom, fann faan den fullkomligt bekräftad genom sina egna, föregående undersökningar. Men B. utbildade den ännu vidare: han visade, att förhållandet mellan syremängden i syran och basen hos alla salter af samma syra är oföränderligt, att vigtsförhållandet mellan svafvel och metall i en svafveimetali blifver oförändradt detsamma, om denna förening genom upptagande af syre förvandlas till en svafvelsyrad metalloxid, samt en mängd andra förhållanden, som härflyta ur atomteorien, och hvilkas direkta bevisande först fullkomligt förtydligat denna teori.

Dessutom sökte Berzelius — något som Dalton nästan alldeles underlåtit, — att med största möjliga noggrannhet bestämma de förhållanden, i hvilka de enskilda, enkla ämnena förena sig med hvarandra. Detta utförde han med en sällsynt skarpsinnighet och en då för tiden högst ovanlig noggrannhet. Han inskränkte sig icke endast till några få ämnen, utan för de allraflesta har han bestämt atomvigterna.

Visserligen hafva hans bestämmelser sedan blifvit till någon del ändrade, och det är icke heller underligt; ty, sedan B. gjorde sina första undersökningar i denna väg (för omkring 40 år sedan), har kemien i allmänhet och den analytiska delen deraf isynnerhet gjort ofantliga framsteg, — och till dessa framsteg har B. sjelf i högsta grad bidragit. De ändringar, som blifvit gjorda, hafva dock endast bekräftat de på Berzelius’ undersökningar grundade slutsatser. Och vill man rätt bedömma hans förtjenster i denna väg, så bör man jemföra hans resultater icke allenast med de senare vunna, utan äfven med dem, som förut voro erhållna; och man skall då finna, huru relativt ringa de förändringar äro, som efter honom blifvit gjorda.

Men B. bidrog icke allenast till uppställandet af atomteorien, utan han använde den äfven på delar af kemien, som hittills voro temligen underordnade och förbisedda. I detta afseende kan man isynnerhet nämna den organiska och mineralogiska kemien.

I den organiska kemien var B. den förste, som framställde