Samtiden. 1858

åriga strider emot mödor och umbäranden af alla slag, de många orättvisa litterära angreppen, som han erfor, och framför allt den ensamhet, i hvilken han tillbragte hela sitt lif, kunde blifva den frånstötande gamle ungkarl, såsom hvilken hans samtida betraktade honom; utan vi tro oss till och med kunna påstå, att redan i hans ungdomslif saknas hvarje drag af ursprunglig, äkta, oemotståndligt vinnande älskvärdhet.” Men vid allt detta måste man erkänna, att en del af de honom gjorda förebråelser sakna hvarje verklig grund eller hvilar på fördomar, en annan del är åtminstone öfverdrifven. Måttligheten och enkelheten af hans lefnads-sätt förtjenar så mycket mera erkännande, som han dermed, utan afseende på personliga grunder, trädde emot modets löjliga fordringar och denna tids rådande oseder. Om, såsom Prutz säger, ba-roniet var ett nödvändigt bihang till den af honom beslutna stiftelsen, kunna vi med fog lemna oafgjordt. Han gladde sig åt den nya värdigheten ej mycket längre än sex år: utmattad af sina vetenskapliga arbeten, som han fortsatte nästan till dagen före sin död, mätt på rikedom, rykte och verldslig ära, dog han d. 28 Januari 1754. Han hvilar i Soröe bredvid den berömde biskop Absalon af Roeskilde.

Holberg erkännes allmänt som danska litteraturens grundläg-gare och intager redan såsom sådan en betydande plats i litteraturhistorien. Den sistnämnda tillhör han hufvudsakligen genom sina dramatiska dikter, men likväl bör man ej lemna utan afseende hans andra poetiska och vetenskapliga arbeten. Gången af hans bildning är redan kort tecknad i ofvan anförda skizz af hans lif. Målet för densamma var ursprungligen, likasom hos de flesta verksamma hufvuden vid denna tid, den polyhistoriska vitterheten, till-egnandet af en myckenhet ämnen ur alla möjliga vetenskaper, utan någon herrskande princip eller proportionerligt ändamål. Att hafva, om ej helt och hållet, åtminstone i det närmaste, fullkomligt öfvervun-•nit denna åsigt under sina mognare år, är Holbergs stora förtjenst på det vetenskapliga området. På det mest lysande sätt märker man detta i hans historiska skrifter, hvilka utmärka sig lika mycket genom ämnets ändamålsenliga val och behandling, som genom behaget och lättheten af formen. Den första af dessa utkom redan 1711, under titel: ”Inledning till historien om de Europeiska rikena”, och skulle egentligen blifva en universal-geografi, men förblef ofulländad. Redan detta arbete vann stort bifall och upp-