Samtiden. 1858

skrifter inhemtade geologiens elementer. En af F. 1833 företagen resa till Norge, som han beskref i ”Notes of a natural history tow in Norway”, användes hufvudsakligen till iakttagelser öfver gietscherna. Om en utflygt till Medelhafvet afgaf han en redogörelse i sin afhandling: ”On the land- and fresh-water mollusca of Algiers and Bougid”, hvarpå följde hans ”Malacologia monense”, innehållande en förteckning öfver de uti ön Mans vattendrag befintliga molluskerna. Han var den första, som till dylika fångster använde det s. k. Dredge (ett ’’ostron-nät”, som släpas på bottnen), hvilket hittills blifvit af fiskrarne begagnadt vid fångst af skaldjur; och dymedelst öppnade han ett nytt och vidsträckt fält för conchy-liologien och naturalhistorien öfverhufvud. På hans uppmaning blef-vo ock af Brittiska Associationen Dredge-kommittéer upprättade, hvilkas verksamhet man har att tacka för den stora upptäckt, att, likasom det gifves särskilj da zoner för det djuriska och vegetabiliska lifvet på jordytan, det äfven finnes dylika zoner i hafvets djup. På en expedition till kusten af Mindre Asien 1841, på hvilken F. medföljde, fick han tillfälle att med framgång fortsätta sina forskningar, hvilket visar sig, bland annat, i den ”Report on the mollusca and radiata of the Aegean Sea”, som upplästes vid Brittiska Associationens sammankomst i Cork 1843; en beskrifning öfver resan utgafs af honom jemte hans reskamrat, löjtnant Spratt, under titeln: ”7ravels in Lycia9.Milyas and the Cibyratis.” I den under De la Beches ledning föranstaltade geologiska undersökningen af England (se Samtiden I, s. 106) tog han verksam del och offentliggjorde ”Memoirs of the geological survey”, ett arbete om indelningen af brittiska öarnes fauna och flora, i hvilket han begagnade sina vidsträckta zoologiska och botaniska kunskaper till lösande af några, de svåraste geologiska uppgifter. Dessutom förfärdigade F. en geologisk och paleontologisk karta öfver Storbritannien, äfvensom en högst intressant verldskarta, på hvilken han; till en del efter egna forskningar, uppställde en indelning af oceanens lifsyttringar och de homeozoitiska zonernas gränsor. F. har äfvenledes skrifvit en ”Zoology of the European Seas”, som dock först efter hans död utgafs. Sedan han 1852 blifvit utnämnd till president för geologiska sällskapet i London, kallades han till professor i naturalhistorien uti Edinburg, der en kronisk sjukdom, som han ådragit sig under sitt vistande i orienten, gjorde ett slut på detta i lärdomens tjenst så oförtrutet tillbragta lif d. 18 Nov. 1854.