Samtiden. 1858

kulär, gom man hittills icke har följt, ingen egentlig skol-lag; och det återstod således ännu att omarbeta den gamla, olämpliga skolordningen af år 1820, ett arbete som Genberg dock ej utförde. Då sedermera Palmstjernas reaktionära kabinett tog förvaltningen om hand, ville detta ej ens låta de reformatoriska åsigter gälla, hvilkas genomförande i skolan Genberg förberedt. Man fordrade derföre, att konungen till ecklesiastik-minister skulle välja en prelat, om hvilken man redan på förhand visste, att han vore en envis motståndare till hvarje förbättring af undervisningsväsendet i nutidens anda, och att han ej skulle göra något för att utföra sin föregångares system. — En sådan motståndare af den nya skolmetoden fann man också snart i dåvarande domprosten i Lund, Eeuterdahl, som nu utnämndes till ecklesiastik-minister. Emellertid hade åtminstone universiteterna, under det att Genberg ännu satt i ministéren, erhållit nya stadgar, utarbetade af en kommité, till hvars ledamöter äfven Eeuterdahl hörde. Under den senares förvaltning ordnades nu ock delvis genom en särskildt förordning examina vid universiteterna. Med dessa förändringar var man dock ej allestädes riktigt belåten, enär de hufvudsakligen gingo ut på att gynna en pedantisk inpluggning af akademiska utanlexor och sålunda icke motsvarade vår tids fordringar på vetenskapligt lif och fruktbärande studier vid universiteterna.

Med afseende på regleringen af elementarskolorna vidtogos af Eeuterdahl alls inga åtgärder för att bringa till utförande de af konungen och ständerna redan år 1847 och 49 fattade besluten och uppställda grundsatserna; så att under denna ministers förvaltning intet förslag till ny skol-lag eller ens till ordnandet af undervisningsväsendets finansiella förhållanden lät höra af sig. Emellertid Sökte skol-lärarne sjelfva verka för saken, förnämligast genom de allmänna läraremöten, som höllos åren 1850, 53 och 54, och på hvilka isynnerhet undervisningens och skolväsendets allmänna grundsatser afhandlades. Under det sålunda regeringen och ecklesiastikministern visade sig undervisningsfrågan föga benägna, ådagalade deremot ständerna stort nit och intresse för denna vigtiga angelägenhet; och äfven på 1853—54 års riksdag väcktes motioner i denna syftning. Några af dessa afsågo visserligen en återgång till gamla metoden, men blefvo förkastade af ständerna. A andra sidan hade en ledamot af presteståndet, D:r Säve, föreslagit: 1) att ständerna måtte till Kongl. Maj:t inkomma med begäran om en ny skol-lag, överensstämmande med de grunder, som af regeringen och ständerna blifvit antagna; 2) att en kommité måtte tillsättas