Sida 322
De fyra sista Påfvarne
Dessa voro Pius VII:s egenskaper; och detta ledde sannolikt år 1800 vid konklaven i Yenedig till hans utväljande. Nio år deref-ter blef han efter en lång, pinsam strid med Frankrike, efter tusen förödmjukelser och förolämpningar, bortförd som fånge. Den 6 Juli 1809 infann sig general Radet, en rå soldat, i hans palats, befallte honom kärft att stiga i en vagn och släpade honom på en het italiensk sommardag med sig bort, matt och febersjuk, utan förråd af linne och utan hans glasögon. Kardinal-statssekreteraren Pacca, som var hans ende följeslagare, har beskrifvit denna resa. Påfvens första fråga till honom var: ”Har du pengar?” Kardinalen måste tillstå, att det varit honom omöjligt att dermed förse sig. ”Vi drogo nu fram våra penningbörser”, fortfar han vidare, ”och oaktadt vår ledsnad öfver att blifva ryckta från Rom ocfr skilda från allt hvad vi älskade, kunde vi knapt förblifva allvarsamma, då vi sågo hvad vi hade —påfven en Papetto oeh jag tre Gross. Vi egde tillsammans netto 35 Bajocchi (omkr. 15 r.dr sv. r:mt).‘ Påfven utsträckte sin hand, visade för generalen sin Papetto och sade: ”Se här är allt hvad jag eger i penningar.”
Man har sagt, att hans uppförande under fångenskapen varit utan all värdighet. Hans yttre utseende var visserligen ej majestätiskt och kunde icke heller vara det; ty han egde en enda prest-rock, som var en skänk af konungen i Spanien, och den måste han sjelf laga. JL andra sidan har man talat om råheter, som kejsaren skulle tillåtit sig emot honom, och med afseende derpå isynnerhet omtalat en sammankomst mellan dem i Fontainebleau. Men äfven dessa påståenden äro falska. Vid denna sammankomst talade Napoleon visserligen så högljudt, att man hörde hans röst i rummen utanföre; men då Pius VII beskref för honom sin ställning, lugnade han sig, omfamnade honom och sade till honom, då de skiljdes åt: ”Hade jag varit i ert ställe, skulle jag ha handlat på samma sätt.”
Ett Napoleons dekret af d. 10 Febr. 1814 satte Pius VII i frihet, men återgaf honom blott två departementer, nemligen Rom ©ch Thrasymene. Hufvudstaden hade under hans frånvaro lidit mycket. Då han besteg påfvestolen, lefde i Rom 153,000 menniskor; och vid sin återkomst fann han blott 117,000. Många af de an-seddaste familjerna hade lemnat Rom, penningar hade blifvit sällsynta, mången inkomstkälla hade försinat och assignaternas plötsliga fall hade störtat mången familj uti armod. Då bagarbodarne på morgonen öppnades, såg man bland den utanför väntande hopen äfven adelsmän, som sjelfva hemtade bröd för sin familj, eme-
Källa: Project Runeberg ·