Samtiden. 1858

Prag och försöket sålunda omintetgjordt. En plan att låta prinsen deltaga i det cariistiska kriget i Spanien strandade äfven mot tvif-len angående de kretsar, hvarifrån hans omgifning skulle väljas, Då Carl X hade dött (d, 6 Nov. 1836), delade sig hofvet i herti* gens af Angonléme anhängare, då denne lät hylla sig såsom Lqd-vig XIX, och i Henrik V:s, till dess det lyckades furst Metternich att öfvertyga den förvista dynastiens medlemmar om det dårakti* ga i dessa sträfvanden och förmå dem till endrägt. Efter 1838 lefde hela familjen förenad i Graz; men 1839 for prinsen jemte sin mor till Italien och besökte Hom och de små hofven. Hertigen af Blacas hade insatt honom till universalarfvinge af en förmögen* het på inemot 80 millioner francs, hvilka tillföllo honom år 1839, och jemte hvilka han år 1851 äfven erhöll godset Frohsdorff vid Wien, som han ärft af hertiginnan af Angouiéme. Här och i Ve* nedig har han sedermera haft sin väsendtligaste uppehållsort. Efter hertigens af Angoulöme död (d. 3 Juni 1844) emotiog han i Bel* grave-Square hyllning af de nu förenade legitimistiska fraktionerna, men förklarade derjemte, att han icke ville framkalla någon , våld* sam rörelse i Frankrike, utan skulle personligen framträda först då, när hans uppträdande blefve nödvändigt. Den 16 Nov. 1846 gifte han sig med den rika prinsessan Marie Theresé Beatrix Gaö-tana af Modena (född d. 14 Juli 1817), hvilket äktenskap likväl har blifvit barnlöst. Efter februarirevolutionen gaf i Augusti må* nad 1850 prinsens vistelse i Wiesbaden anledning till en legitimist* kongress, hvilken likväl endast ytterligare styrkte, att prinsen ingalunda var benägen att sätta något på spel för sin upphöjelse. Sedermera hafva legitimister och orleanister på mångfaldigt sätt sys-selsatt sig med fusionsplaner, i det de sökt ett föreningsmedel deri, att prinsarne af huset Orleans skulle erkänna Henrik för sitt lagliga öfverhufvud, men denne förklara grefven af Paris för sin efterträdare. Det synes tydligt, att hvarken alla medlemmarne af de båda genom djupt ingripande principer skilda partierna hafva förenat sig om saken, och att icke heller hertiginnan af Orleans samtyckt till ett steg, som skulle hafva kastat en mörk skugga på hennes barns farfaders thronbestigning. Också har sannolikt ej Henrik V gjort sig mycken möda för saken. Han tyckes vara en ingenting mindre än företagsam och uppåtsträfvande man och synes helt ledigt sola sig i medvetandet om sin medfödda värdighet, hvars verkliga betydelse han blott på de gamla monarkiska principernas grundval torde önska se realiserad, under det att dynastien Orleans har sin betydelse såsom representant af det konstitutionella systemet.