Sida 407
Wiseman, kardinal
medel, genom hvilka den romerska kyrkan är verksam. För hvarje större nation finnes i katolicismens medelpunkt en sådan anstalt; och det finnes sålunda ett tyskt, franskt och nordamerikanskt col-legium. Hvarje särskild elev står i personligt förhållande till påf-Ven. Vid sin ankomst presenteras han för kyrkans öfverhufvud. Han vet, att enhvar af hans lärare efter sorgfällig pröfning blifvit utnämnd af denne, att enhvar af hans läroböcker blifvit utvald af denne, och han anser sig på visst sätt som påflig pupill. Har han gåfvor, så predikar han på någon af de större festerna i påfiiga kapellet och hör öfverherdens omdöme ur dennes egen mun. Försvarar han offentligen någon sats, så förelägger han skriftligen sitt arbete för påfven och uppmuntras af denne med vänliga ord. Vid afskedet från Rom emottager han ännu en gång den påfiiga välsignelsen och erhåller med sig något till åminnelse, såsom t. ex. ett skådemynt, en rosenkrans eller ett kors. ”Är det något under”, frågar Wiseman i ett af sina arbeten, ”att den s. k. ultramontanis-men öfverallt tilltager? Påfvens supremati är för den icke bereste likasom för den bereste katoliken en trosartikel. Men för dem, som komma i beröring med påfven, mognar den abstrakta tron till en känsla af kärlek; och om den personliga beröringens inflytelse har räckt i flera år, så blir den ett fast element, som fortvarar ännu Sedan allt annat har försvunnit: den förlänar kraft och glöd *at den religiösa och kyrkliga sinnesstämningen.”
Utnämnd till professor vid romerska högskolan, stadnade Wiseman ända till år 1835 i Rom. Hans första vistelse der omfattar således aderton år; och att han under denna tid lifligt umgicks med alla Pius VH:s tre efterträdare, äfvensom med denne ^jelf, synes tydligt af det sätt, hvarpå han sedermera användes in-o?a England. Han blef nemligen utvald att inom de tre konungarikena åt romerska kyrkan bereda dessa triumfer, till hvilka vår tid varit vittne. Hans första tjenst var en rektorstjenst vid engelska collegium i Ushaw, hans andra var en presidentstjenst vid Maria-kollegiet i Oscott. Derpå blef han apostolisk provicarius samt derefter vicarius inom Londoner-distriktet. Tre gånger reste han tifl Rom, och på enhvar af dessa resor följde en ny katolsk åtgärd af betydenhet. Den 30 September 1839 blef han utnämnd till kardinal, och från denna tid är han hufvudman för romerska kyrkan 1 England. Han är den sjunde engelska kardinalen efter reformationen. Senast har han gjort sig känd genom sina ”Minnen från Rom”, af hvilka vi äfven meddelat ett utdrag om de fyra s^fta påfvarne. ________________
Källa: Project Runeberg ·