Sida 468
Chenot, Uchatius och Bessemer
täljer om ett hugskott, ledt af äflan att finna konsten att göra gjut-stål. Men likasom alkemisternas arbeten anses hafva befordrat kemiens framsteg, så torde ock Bessemers uppfinning biifva ledande till något resultat, som nu icke kan förutses.
Bessemers uppfinning består i att utan bränsle bereda gjutstål ur flytande tackjern. — Vid utslaget ur masugnen ledes tackjernet direkt i en s. k. Bessemers ugn, försedd med 5 å 6 tättor, som tillföra varm, pressad luft; härigenom skall uppkomma en tillräckligt hög temperatur icke allenast for att finera tackjernet, utan äf-ven för att hålla den vunna produkten i fullkomlig smältning; och allt detta utan annan bränsle-åtgång, än som först erfordrades för att uppvärma ugnen. Produkten blir först gjutstål och sedan, om operationen fortsättes, stångjern.
Bet är utan all fråga, att temperaturen skall hastigt förhöjas hos smält tackjern, då det i ett förut upphettadt rum utsättes för varma, pressade luftströmmar; men den hetta, som frambringas, kommer icke, som man påstått, af tackjernets kol, — utan det är sjelfva jernet, som syrsättes eller förbrännes, och detta i stor mängd. Således, i stället för att begagna bränsle, bränner man jern. Det är tydligt, att härvid oundvikligen skall uppstå en betydlig af bränning på jern.
Vidare är det, i anseende till den höga temperaturen, omöjligt att göra ugnen biståndig: det bästa material kan icke stå emot; jernoxiden angriper leran, som anfrätes och .smälter. Denna olägenhet vållar, att Bessemers-ugnen måste tidt och ofta ommuras.
Svårigheten vid gjutstål sberedning består icke blott i att borttaga kol ur tackjernet. Vore tackjernet endast kolbundet jern, så skulle möjligen äfven denna metod kunna gifva ett ordinärt stål. Men tackjernet innehåller alltid kisel och dertill, utom svafvel och fosfor, några andra metaller. Då nu ett sålunda sammansatt tackjern utsättes för den pressade luftens oxiderande verkan, utan att kolförlusten, såsom vid puddling, minskas genom tillsatt kol, står ej att erhålla annat än ett med dessa främmande ämnen be-mängdt, och således orent, jern. Sjelfva principen gifver således vid handen, att man med vanligt tackjern aldrig skall kunna få ett godt stål.
Det är kändt, att för stålpuddling mera tid och mera bränsle åtgår än för färskningen. Då man vill borttaga främmande kroppar utan att helt och hållet taga bort kolet, måste man förlänga operationen genom att mer eller mindre minska kolförbränningen. Efter metoden Bessemer är detta omöjligt, ty intet skyddar kolet.
Källa: Project Runeberg ·