Sida 470
Montenegro under Furst Danilo
tfter det olyekliga slaget på Amselfeld förde de serbiska Igeltar, hvilka undgått döden, upp i det högland, som utgör del egentliga Montenegro. Minst grundadt af alla synes det antagande, att namnet skulle hafva afseende på bergens eller skogarnes färg; emedan åtminstone nu för tiden i Montenegro förekomma långt mer ljusa bokskogar än dunkla furuskogar och klipporna ingenstädes äro till Utseendet svarta, utan tvärtom öfverallt lika kala och ljusa som de berg, hvilka stryka fram längs Dalmatiens kust. Doek är det möjligt, att Montenegro fordom varit lika tätt skogbeväxt som Dal? matien, hvars skogar förr ej allenast försågo Venedigs arsenal med skeppstimmer, utan till och med ännu 1608 kunde lemna Turkarne det till byggande af 12 linieskepp nödiga virket.
Montenegro är en bergstrakt, som ömsintes och genomskäres af de Dinariska Alperna. Landet liknar ett afskildt, svårt tillgängligt bergfäste, som i norr, öster och söder stöter till de Turkiska provinserna Herzegowina, Bosnien och Albanien, men i vester sänker sig brant och splittradt mot Adriatiska bafvet, från hvilket det dock i politiskt afseende är afstängdt genom den sydligaste delen af det österrikiskt-dalmatiska kustgebitet (Prefekturen Cattaro). Öfver vilda bergskedjor, bvilka begränsa och genomlöpa landet, resa sig enstaka betydliga bergshöjder, bland hvilka i norr den s. k. Dormitor om 7,600 fot och i öster den 7,500 fot höga Kom. Dalarne med sina vattendrag sänka sig mot den i sydvest belägna Skutari-sjön. Landets areala innehåll är svårt att bestämma: det antages till 70—90 qvadratmil, med en befolkning af 125,000 själar; dess gränser äro endast mot det österrikiska kustområdet fastställda, men mot Tnrkiet alldeles obestämda; regleringen häraf är, för så vidt den beträffar någon utvidgning af det montenegrinska gebitet, en bland hufvudpunkterna, som afhandlas vid uppgörandet af de montenegrinska förhållandena. Om man såsom landets gräns mot Paschalikaterna Skutari, Travnik och Jkfo-star skulle bestämma floden Bojana från dess utlopp i Adriatiska hafvet ända till Skutari-sjön, vidare denna sjö och derpå floden Moraea till Cjevnas inlopp deri, samt slutligen denna sistnämnda ström ända till Gusinje i höglandet; så blefve Montenegro ej allenast helt och hållet afrundadt, utan ock i etnografiskt afseende skiljdt från Albanien, och sattes genom hafskusten i stånd att fullkomligt betrygga sina invånares existens.
För närvarande består furstendömet Montenegro af det egentliga Crnagora eller höglandet, som af de flyktande Serberna valdes till tillflyktsort, samt af Brda eller Zéta. Crnagora är inde-
Källa: Project Runeberg ·