Sida 4
Don Ramon Maria Narvaez
bringar vekliga sprättar, utan äfven energiska karakterer. Född i Loja den 5 Augusti 1800, ingick han 1815 såsom Kadett vid det walloniska gardet, och gjorde under goda lärare berömliga framsteg uti mathematikens och krigsvetenskapernas studium. Utnämnd till officer, slöt han sig af inre öfvertygelse till 1820 års konstitutionella rörelse, och försvarade den mot det angrepp, som en del af gardet gjorde deremot den 7 Juli 1822. I Catalonien stridde han sedan under Mina mot trosarméen. Vid den lilla staden Ca-stellfollit utförde han den första vapenbragd, som spridde glans kring hans namn. Den royalistiska besättningen försvarade sig hårdnackadt, och emedan man hade brist på belägrings-artilleri, kunde den icke besegras på annat sätt, än att spränga hufvud-fästets murar i luften. Narvaez tillbjöd sig att anlägga minan, och fulländade detta företag under den häftigaste eld från fienden. Fastän svårt sårad i låret af en kula, gaf han sig ej förr än han hade minan färdig: den sprang med kraftigaste verkan, och Ca-stellfollit föll.
Man erinrade sig denna bedrift, sedan Hertigen af Angouléme med sina Fransoser hade förjagat Cortes utur Cádiz. Narvaez fick afsked och framlefde Ferdinand VII:s öfriga regeringsår uti sin födelseort Loja. Det carlistiska upproret kallade honom till Madrid, der man gaf honom en kaptensplats vid jägarne uti regementet Prinsessan. I de första fälttågen skördades inga lagrar för den sak, &t hvilken han egnat sig. Befälhafvarne för de s. k. Christino’s, nemligen Rodil, Mina och Valdes, voro i tjensten utnötta, förslöa-de män, som läto gång på gång slå sig af Carlisternas tappra Cabecillas. Emellertid utmärkte sig i de lägre graderna yngre officerare, hvilkas bedrifter syntes blifva en borgen för bättre framgång. Bland dessa befann sig äfven Narvaez. Efter slaget vid Mendigorria, uti hvilket han med en enda bataljon af regementet Infant stormade en af fyra carlistiska bataljoner försvarad bro, blef hans namn ofta nämndt, och hans medverkan vid en annan lysande vapenbragd förskaffade honom det ryktet, att vara en af härens bästa officerare.
Ar 1836 utnämnd till Brigadgeneral, behöfde han blott ännu ett gynnande tillfälle till utmärkelse, för att svinga sig upp till ett af de högsta äreställen. Detta tillfälle erbjöds honom genom de utfall och ströftåg, som på denna tid företogos af de carlistiska generalerna. Man vet nu, att Carlisterna, då de öfvergåfvo sin operationsbas och gjorde härjande, men ingenting afgörande infall i medlersta och södra Spaniens provinser, gåfvo dödshugget &t sin
Källa: Project Runeberg ·