Samtiden. 1858

mils afstånd från arabiska kontinenten. Farvattnet mellan denna klippö (vid hvilken finnas ypperliga ostronbankar) och. fasta landet är sankt och fullt af klippor, så att skeppsfarten ' är inskränkt till det knappast 2500 metrer breda sundet mellan Perim och Pilot-ön. Hafvet är här blott 12—17 famnar djupt, då man deremot uti Large Strait ej känner bottnen på 120 famnar. Ön P. har en oval form och håller en tysk mil i längd samt en half i största bredd. Resande beskrifva den såsom en naken, vattentorn, ofruktbar klippa, som höjer sig till 230 fot ur hafvet och som i växtligt afseende endast frambringar malört och ruta, utom sjögräs vid stränderna, men i Augusti synes helt och hållet afsvedd och kal. Dock finner man här mycket sköldpaddor samt i hafvet en ovanlig rikedom på fisk. I geologiskt afseende representerar ön en beståndsdel af de vulkaniska formationer, hvilka sträcka sig från Röda hafvets inlopp ända till Ras-Mohammed vid halfön Sinai. Ön blir emellertid af vigt genom sin förträffliga hamn, som öppnar sig på sydvestra sidan mot afrikanska kusten och lemnar en säker ankarplats för 40 linieskepp. Inloppet till hamnen är smal, men utan fara. Ebb och flod äro väl här ej särdeles regelbundna, dock sjunker hafvet aldrig mer än 10 fot. Efter turkarnes uppträdande i Röda hafvet under Soliman II (1520—66) gällde ön P. i osmaniska regeringens ögon såsom en turkisk besittning; dock förblef anspråket derpå likaså nominellt som egentligen öfver hela sydarabi-ska kusten. Ar 1799 togo engelsmännen Ön Perim i beslag, emedan de befarade, att fransmännen från Egypten skulle kunna framtränga till Indien; men redan 1801 blef denna station åter uppgif-ven. Då engelsmännen sedermera uti den brittisk-indiska kommunikationens intresse ånyo sökte få fast fot på södra spetsen af arabiska halfön, valde man 1838 Cap Aden. Först år 1857 besatte engelsmännen åter P., uppenbarligen för att i sin hand hålla nyckeln till Röda hafvet, i händelse den då ifrågavarande genomskärningen af näset vid Suez skulle komma till stånd. Porten och ännu mer de öfriga sjömakterna synas hafva gjort invändningar mot detta besättande och menat det vara ett ingrepp i turkisk egendom. Engelsmännen deremot påstå, att P. alltifrån dess intagande 1799 varit ett tillbehör till det brittiskt-ostindiska kompaniets besittningar och således brittisk egendom. Vid det nya besittnings-tagandet ingingo egelsmännen äfven fördrag med höfdingen för de å afrikanska kusten bosatte Somalis, hvarigenom det brittiska herraväldet vid utloppet från Röda hafvet för syns skull ännu mer skulle befästas. Såsom lemningar efter britternas förra närvaro på