Sida 3
Form- och satslära
i pluralis -ne, -na, -a och -en: grannar-ne, skålar-na, riken-a, ögon-en. De obetonade orden en och ett kallas obestämd artikel och nyttjas framför ett substantiv i obestämd form. Endast personliga maskuliner ändas i pluralis bestämd form på -ne; dock ej, då den obestämda formens slutstafvelse har e: bröder-na, studerande-na. (Till undvikande af missförstånd: domare-na, fiskare-na, röfvare-na; ej domar-ne o. s. v.)
Om ett verb uttrycker namnet på en verksamhet, som kan tänkas öfvergå på ett föremål: måla (taflan), plöja (jorden), skrifva (brefvet), kallas det transitivt. Uttrycker det namnet på en verksamhet, som icke kan tänkas öfvergå på ett föremål, eller namnet på ett tillstånd: gå, sofva, kallas det intransitivt.
Den bestämning till ett transitivt verb, som betecknar föremålet för den genom verbet uttryckta verksamheten, kallas objekt (ackusativobjekt): Herden vaktar fåren. Bonden plöjer åkern. Hästen drager vagnen. Smeden smider yxan. Kaka söker maka. Vid verben fråga och lära kunna stå två ackusativobjekt, ett personobjekt och ett sakobjekt: Grefven frågade drängen en sak. Modern lärde sonen en gåta.
En bestämning till ett substantiv kallas attribut (tillägg). Då attributet utmärker ägaren, kallas det genitivattribut: Grefvens hästar springa. Barnets drömmar fly. Morgonens dagg uppfriskar jorden. Folkmassan betraktade segelsällskapets prissegling. Då substantivet står som genitivattribut, erhåller det vanligen ändelsen -s.
Då attributet betecknar samma föremål som hufvudordet (det substantiv, som bestämmes), kallas det apposition: Konung Oskar styr riket. Handlanden Vågstedt firar bröllop. Sveriges hufvudstad, Stockholm, tjusar främlingen. Stockholm, Sveriges hufvudstad, tjusar främlingen.
Det attribut, som medelbart (d. v. s. med tillhjälp af ett verb) tillägges substantivet, kallas predikatsfyllnad. Den predikatsfyllnad, som hänför sig till subjektet, kallas subjektiv: Gossen blifver yngling. Gården är bondens. Slösaren blifver tiggare.
Den predikatsfyllnad, som hänför sig till objektet, kallas objektiv: Gud kallade mannen Adam. Man kallade Gustaf II Adolf guldkonungen. Adam kallade kvinnan Eva.
Predikatsfyllnad förekommer vid verben vara, varda, blifva, förblifva, anse, kalla, nämna, hälsa, förklara m. fl.
Den ställning i satsen, kasus, ett substantiv har, då det är subjekt, apposition eller subjektiv predikatsfyllnad, kallas nominativ, då det är genitivattribut, genitiv, och då det är ackusativobjekt eller objektiv predikatsfyllnad, ackusativ.
Källa: Project Runeberg ·