Sida 153
Förklädnad och skyddande likhet.
153
Då rapphönsen »trycka» på en af me j ad åker, undgå de t. o. m. dufhökens skarpa* öga; fågelhonor, som rufva sina ägg på marken, äro ofta spräckliga (tjäder, orre). En del nordliga djur, hvilka såsom isbjörnen vistas bland snö och is, äro alltid hvita; andra växla färg efter årstiden och äro hvita om vintern och brunaktiga om sommaren, t. ex. fjällräf, hermelin, hare. Räfven, vargen och ekorren blifva vintertiden grå. Riporna hafva olika dräkter för olika årstider. Om sommaren äro de spräckliga med öfvervägande brunt och gult. På vintern få de snöns färg för att kunna undgå sina värsta fiender: fjällräfven och fjällugglan. Men på det att dessa icke må svälta ihjäl, utan kunna smyga sig på riporna, få äfven de hvit beklädnad, hvarjämte ripan ej sällan förrådes af ett par svarta stjärtpennor. Naturen icke blott skänker skydd åt den förföljde, utan tillgodoser också förföljarens behof. Kolibri eller honungsfåglarna, som, sökande efter insekter, fladdra omkring bland blommorna, kunna på grund af sina lysande färger lätt förblandas med dessa Papegojorna, som vistas bland trädens lof verk, äro oftast gröna. Tigerns svarta tvärband äro icke utan mening; de likna på ett förvillande sätt skuggan af de vass- eller bamburör, bland hvilka han smyger omkring.
Gramla världens pantrar och Amerikas jaguarer hafva en annan färgteckning, bestående af svarta ringar på gul botten. Denna gifver dem väl intet skydd nere på marken, men så mycket bättre i träden, och där vistas de också gärna.
Bland fiskarna äro i synnerhet flundrorna anmärkningsvärda. Dessa äro, som bekant, platta och vistas vid hafsbottnen, hvarvid de vända den s. k. »blindsidan» nedåt och den med båda ögonen utrustade »ögonsidan» uppåt. Denna senare liknar bottnen till den grad, att man ej kan se fisken, då han ligger stilla. Rödspottan har t. o. m. en mängd rödgula fläckar, som likna småstenar och göra likheten ännu mer förvillande. - Djuren tyckas också veta, på hvad sätt de äro skyddade, och undvika sådana ställen, där de sticka af mot omgifningen. Detta ser man kanske tydligast hos insekterna. På marken, på träden lefva de, i synnerhet inom tropikerna, i tusenden och åter tusenden, som ögat svårligen upptäcker. Af sandlöpare (Cicindela) finnas många arter i alla världsdelar. I vårt land uppehåller sig på gräsmark en grön art, på hafsstränder en gul. På Malajska öarna finnes en hvit art på korallsanden vid kusten, en svart på basaltgrund. Dagfjärilarnas vingar äro ofvan grant färgade (för att könen lättare skola finna hvarandra); undre sidan är mattare. Då de sitta stilla, hålla de vingarna upprätt och blifva därigenom svårare att upptäcka. Inom tropikerna finnas fjärilar, som, då de sätta sig, fullkomligt likna vissna blad. I Ostindien lefver det med kakerlackorna besläktade vandrande bladet, som lefvande är grönt, men efter döden gult och i
Källa: Project Runeberg ·