Sida 371
Optik (läran om ljuset)
371
gången från ett optiskt tätare till ett optiskt tunnare medium brytes ljuset från normalen; vid öfvergång från ett tunnare till ett tätare brytes det till normalen. Med normal menas en rät linje, som genom en punkt på ytan dragés vinkelrät mot ytan. I fig. 33 föreställer p n p normalen, l n den infallande strålen och n s den brutna.
X-
Fig. 35.
Fig. 36.
Ljusets brytning visar sig, om en rak käpp nedsattes med ena ändan snedt i vatten, då han synes vara bruten just i vattenbrynet; lägga vi en slant på botten i en tom skål och ställa oss så långt därifrån, att skålens öfversta kant nätt och jämnt bortskymmer slanten, så blir han synlig, om vatten slås i skålen; när vi se bottnen i en sjö, synes han högre upp, än han är. sjön synes grundare (fig. 34).
bl-
Fig. 38.
Hit hör äfven den förändring i ljusstrålarnas riktning, som åstad-kommes af s. k. linser, som äro slipade glas, antingen konvexa, hvilka äro tjockast på midten och tunna åt kanterna och samla de ljusstrålar, som gä genom dem, eller konkava, hvilka äro tunnast på midten och tjocka åt kanterna samt sprida strålarna.
Komma parallella strålar in mot en konvex lins, så samlas de till en punkt, som kallas fokus (fig. 35). Divergera strålar från ett föremål utom fokus, så erhålles en verklig bild (fig. 36), men ligger föremålet inom fokus, så får man en förstorad skenbild (fig. 37).
Falla parallella eller divergerande strålar in mot en konkav lins, erhålles en förminskad skenbild (fig. 38, 39).
En mängd optiska instrument äro konstruerade med en eller flere linser; vi skola här nämna några.
Fig. 39.
Källa: Project Runeberg ·