Sida 31
Form- och satslära
31
Adjektiv kallas det ord, som uttrycker, hurudant något är: stor, djup, rörlig, grym, svart.
Till adjektivet kan äfven hänföras partieipet (verbets adjektivform), genom hvilket handlingen, på samma gång den innefattar tidsbegrepp, framställes såsom en egenskap: kallad, bränd, köpt, troende, skrifvande, bjuden.
Räkneord kallas det ord, som angifver ett antal eller hvilken i ordningen: fyra, sextio; fjärde, sextionde.
Obestämda räkneord äro: alla, få, somliga; den förre, den siste, hvar tredje m. fl.
Pronomen kallas det ord, som kan stå i stället för ett substantiv eller användas såsom ett adjektiv: jag, de, oss, hvem, som; min, hurudan.
Pronomen kallas personligt, då det betecknar den talande, den tilltalade eller den omtalade: jag, du, han, vi, I, de, sig, hvarandra;
possessivt, då det betecknar ägaren: min, din, vår, eder, sin;
demonstrativt, då det utpekar något såsom förut nämndt, kändt eller närvarande: den, denne;
determinativt kallas ett demonstrativt pronomen, då det hänvisar till en efterföljande bestämning: Sådan är den man, som du berömmer;
interrogativl, då det betecknar något såsom efterfrågatlt: hvilken, hvad, hurudan;
relativt, då det hänför en bisats till något ord i en föregående sats: Jag har läst den bok, som (hvilken) du skänkte mig;
indefinit, då det ej betecknar något bestämdt ting.
Yerb kallas det ord, som uttrycker namn på en verksamhet eller ett tillstånd: draga, tro, sjunga; sofva, frysa, sitta.
Transitivt kallas det verb, som uttrycker namnet på en verksamhet, hvilken tankes öfvergå på ett föremål: hugga, skjuta, draga, uppmuntra.
Intransivt kallas verbet, då det uttrycker namn på en verksamhet, som icke kan tänkas öfvergå på ett föremål, eller namnet på ett tillstånd: springa, mogna, sitta, sofva.
Reflexivt kallas det verb, som förbindes med ett reflexivt pronomen: beflita (sig), nöja (sig), spegla (sig).
Hjälpverb kallas det verb, som tillsammans med ett annat verb (hufvudverb) bildar en verbalform: haf ca (kommit), skola (arbeta), må (tala), blir (skördad), vardt (hulpen).
Adverb kallas det ord, som benämner en omständighet: här, länge, fort, ganska, ingalunda.
Preposition kallas det ord, som användes att tillsammans med ett substantiv (eller substantivpronomen) bilda en satsdel: af, på, till, med, i, öfver.
Källa: Project Runeberg ·