Sida 386
Värmet
386
dimma. 3:o) Öfver vattenytor, soni äro varmare än luften, bildas dimma. Luften närmast vattenytan uppvärmes och upptager vattenånga, hvarpå den stiger uppåt och afkyles, då vattenångan kondenseras. 4:o) Dimma åtföljer omslag från köld till blidväder under vintern. 5:o) Berg äro ofta betäckta med dimmor, under det atrnosferen är klar. Ehuru en stark vind blåser, kan likväl toppen vara insvept i dimma. Detta beror därpå, att luften pressas, uppför berget och afkyles samt af ger vatten, hvilket oupphörligt bortföres för att ersättas af nytt.
Moln (fig. 46) hafva samma sammansättning som dimma; de skilja sig från den endast däri, att de sväfva högre upp från jordytan. Under den varmaste tiden af dagen uppstiga varma och fuktiga luftströmmar från jordytan. Yid uppstigande af kylas de och bilda moln; i synnerhet under sommaren omkring middagen iakttagas klotformiga moln, kallade cumulus, som utgöra topparna af dessa uppstigande luftströmmar. Alltefter molnens form och höjd hafva de erhållit
olika namn; vi anföra här, utom det redan nämda: cirrus, fina fjäder-formiga moln, som uppträda på stor höjd; nimbus och stratus äro tjocka och tunga moln, som befinna sig nära jordytan.
Då en större mängd fuktighet samlats i luften, återkommer vattnet som nederbörd, i form af regn, snö eller hagel. Alltefter ett ställes läge är den årliga nederbörden Fig 47 olika; i Bergen (Norge) uppgår
den till omkring 2000 mm., under
det att den i Stockholm belöper sig till ungefär 500 mm. Snö är sexsidiga kristaller (fig. 47), och hagel består af en inre snökärna, omgifven af koncentriska lager af is.
Yid en föregående redogörelse för de s. k. syn optiska kartorna uppsköto vi förklaringen af väderleksväxlingarnas samband med isobarernas läge. Vi skola nu öfvergå till denna förklaring.
Vi omnämnde, att luften utefter jordytan rör sig från maximum till minimum; den stryker då öfver större eller mindre vattenytor och får således tillfälle att upptaga vattenånga. När den kommer in mot minimum, stiger den uppåt och afkyles, emedan den träffar kallare luftlager och emedan den vid uppstigande utvidgar sig, hvarigenom värme förbrukas. Då den afkyles, kan den ej längre behålla samma mängd vattenånga, utan en del kondenseras, hvarigenom moln bildas. De trakter, öfver hvilka ett minimum går, hafva således ett mulet väder med möjlig nederbörd. Från minimum rör sig den torra luften till
Källa: Project Runeberg ·