Sida 35
Rättskrifningslära
35
Stafvelser och ord.
Stafvelse bildas af ett själftjud ensamt eller i förening ined ett eller flere medljud. Ex. å, is, grop. Ett ord består af en eller flere Stafvelser; det har alltid lika många stafvelser, som det har själfljud.
örundstafvelse, stam, är den stafvelse. som fiterstår af ett enkelt ord, då för- och slutstafvelse!* borttagas: dygd i odygdig.
Förstaf velse är en sådan stafvelse, som sättes framför ett ord i syfte att gifva det en annan betydelse: bi- i bistå.
Slutstafvelse, ändelse, kallas den stafvelse, som fogas till grund-stafvelseii för att böja ett ord eller bilda ett nytt ord. l förra fallet-kallas ändelsen böjningsändelse, t. ex. -ar i gårdar; i senare fallet afledningsändelse: -sam i tacksam.
Med afseende på sin bildning äro orden stamord, om de ej kunna härledas från något annat ord: sol, bo; afled (la ord, om de äro bildade af andra ord: sol-ig, bo-ning; sammansatta, om de bestå af två eller flere enkla ord, förenade till ett helt: sol-sken, fristund, rättskri fnings-lära, skottafla (skott-tafla).
Böjda kallas orden, om de vid sammanställning med andra ord blifvit förändrade genom tillägg af ändelser eller genom ljudbyte: sol-ar, bo-n, solsken-et, kalla-de; sprang, sjöng,
En stafvelse är antingen betonad och lång: dag-en, dagg-en, eller obetonad och kort: dag-en, dagg-en. Den långa stafvelsen har antingen vokallängd: mat, eller konsonantlängd: rna/£. Ett medljud är alltid långt omedelbart efter ett kort själfljud och kort i alla öfriga fall, t. ex. ka?/, trött; kaJ, nä/.
Själfljudens teckning.
Själfljuden a, e, i, o, u, y och ö tecknas med motsvarande bokstäfver, antingen de äro långa eller korta; å- och ä-1 juden däremot tecknas hvardera på två sätt.
Å-ljudets teckning.
Långt å-ljud tecknas i regeln med å: båge, odåga, tåga, ståta, bråte, tårta.
Anm. Sådana ord, i hvilka å-ljudet tecknas med å, hafva ofta släktord med a eller ä: fånga (fängelse), mått (mäta), såld (salu,, sälja), stång (stänger), ålder (äldre) m. fl.
Långt å-ljud tecknas med o framför v-ljud: döf, hof lof, sofva, uppskof (dock ej i gåfva, haf, håfvor, påfve); samt i dold
Källa: Project Runeberg ·