Sida 36
Rättskrifningslära
friboren, honung, hord (flock), kol (i spiseln), konung, moln, ordna, porla, son, sorl, rodna, tjog, villkor m. fi.
Kort å-ljud tecknas i regeln med o: blott, boll, brons, brott, dofta, folk, frossa, gosse, holme, klocka, ofta, pjoller, sofvel, torfva, tross.
Kort å-ljud tecknas med å framför -nd, -ng och -nk:
månde, gäng, sång, tång, vända, ånger, stånka, kånka; likaså i böjda ord, i hvilka å-ljudet tecknas med å i stamordet, t. ex. blått, måtte, sådde, fått. I främmande ord tecknas å-ljudet i de flesta fall med o: ackord, broderi, kalott, optik, reform, telefon, toalett, trottoar m. fl.
Ä-ljudets teckning, Långt ä-ljud tecknas med ä: bräka, kväfva, smäda, väga, äflas.
Långt och kort ä-ljud tecknas med ä efter j och framför r: bjällra, djärf, fjärde, fjärran, hjälp, järn, jämte, jäsa, järpe, mjäll, själf, tjära, gärning, kärna, märg, pärla, värk (smärta), värja, a'r&e-(biskop) (dock ej i sjette, berg, härberge, berga, persedel, sterbhus, verk (gärning), vers m. fl.).
Kort ä-ljud tecknas för öfrigt i de flesta fall med ä:
bängel, främling, halft, hämta, käck, människa, släkt, tämligen, växa, ämbete, ängel, änka, äss (i kortleken).
Kort ä-ljud tecknas med e framför j: dejlig, ej, fejd, frejd, hejda, hejsan, kejsare, lejon, meja, nej, nejd, preja, speja, strejk (dock ej i bäjrare, bajersk, väja);
samt i följande ord: berg, besman, bleck (järn-); dem, den, dess, desto; ebb, edda, efter, egentlig, egg (knifs-), egga, elfenben, elfva (räkneord), eljest, eller, emellan, emellertid, emma (hvilstol), enkel, enkom, erg, ess (tonnamn), exempel; fem, fest (högtid), fientlig, fleste(-a), fresta; gelbgjutare, grensle; helg, helgeflundra, helgon, hell (interj.), heller, hellre, helst, helvete, henne, herre, hertig, härberge; igen, inhemsk, insekt; ljuslett; men (konj.), merendels, mest; pendel, penna, penning, pensel, pers, persedel, person, pest, press, prinsessa; re f flå, regn, remna, rensa, rest; sekt, semla, sex, sexa, sjette, spenslig, sterbhus, sven, svensk; tempel, text, tregge (-hända), trenne, trettio, tretton, tvegge (-hända), tvenne; vasserra, verk (gärning), vers, vessla (ett djur).
Anm. Flere dylika ord hafva släktord med e-ljud: dem (de), flesta (flere), helg (helig), rensa (ren), trenne (tre) m. fl.
Ä-ljudet tecknas dessutom med e i förstafvelsen -er:
erbjuda, ersätta, ertappa; samt i obetonade ändelser t. ex. mogen, söner, därest, fiende.
I främmande ord tecknas ä-ljudet i de flesta fall med e: adjektiv, biljett, duett, hektar, koncept, lanterna, lektor, nerv, netto, pjes, pro-
Källa: Project Runeberg ·