Sida 456
Kometer och meteorsvärmar
456
att tillskrifva dem allahanda olyckor - pester, krig m. ni. l våra dagar följas kometerna icke längre af ett så beskaffadt intresse, utan dem ägnas uteslutande en vetenskaplig uppmärksamhet.
Kometerna kretsa kring solen uti mycket aflånga banor (ellipser) och komma därvid ibland mycket nära intill solen och ibland på ett mycket stort afstånd ifrån henne. Deras banor ha sålunda till formen en olikhet med planeternas, då dessas ju äro nära cirkelformiga. Äfven till läget finner man en stor åtskillnad, ty medan planetbanorna i allmänhet ligga mycket nära i samma plan, hafva kometernas alla slags olika
lutningar emot dessa, och oaktadt planeterna samtliga hafva sin gång i samma led, gå kometerna åt olika håll. Man märker sålunda uti planeternas gång i sina banor en viss enkelhet, som icke återfinnes hos kometerna. Likväl är den i allmänhet mest påtagliga olikheten mellan planeter och kometer skiljaktigheten i utseende och därmed äfven i fysisk beskaffenhet. Hos planeterna ha vi gjort bekantskap med fasta, ibland ganska mycket förtätade, kroppar, då däremot kometernas dimmiga gestalter och hastigt växlande former på det tydligaste gifva till känna ett lösligt sammanhang mellan smådelarna. Årligen äro oftast flere kometer synliga på himmelen, ehuru de flesta äro för ljussvaga att kunna synas för blotta ögat och bli skönjbara endast i de astronomiska tuberna. De stora, för hvar och en synliga, ha det största intresset med sig. I figuren är en afbildning framställd af den efter Donati uppkallade, på hösten 1858 synliga stora kometen. Det mest märkliga hos de stora kometerna är det luftiga bihang, som kallas svansen. Ej blott denna, utan äfven kometens tätaste del, hufvudet, är af en utomordentligt flyktig beskaffenhet, hvilket bland annat af det skälet kan inses, att äfven de svagaste stjärnor kunna ses tvärs
Fig. 19. Donatis komet, 1858.
Källa: Project Runeberg ·