Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 496
Originalsida 496
Originalsida 496
Originalsida 497
496–497

Sida 496

VII. Om hudens skötsel

496

Vid badets användande har man förfarit högst olika under olika tider, och här i Sverige användas hufvudsakligen följande former af bad. Dels det enkla varma karbadet, hvilket lämnas vid olika temperaturer, men i allmänhet vid sådana, som närma sig människokroppens temperatur, således 37 ä 38°, och under hvilket man dessutom använder f rottering eller gnidning med tvål, såpa eller dylikt för att med dessa medels tillhjälp kunna aflägsna från kroppsytan den fetthaltiga beläggning, som förefinnes. Efter badet användes i allmänhet dusch af lägre temperatur än vattnets för att låta en afkylning följa på uppvärmningen. Sådana bad som dessa användas hufvudsakligen för renlighets-ändamål och kunna knappast uppfattas såsom varande medicinska bad, utan tillhör det hvar människa, som vill hafva hudens egenskap af utsöndringsorgan i någorlunda godt skick, att på bestämda tider använda dem. Utom dessa karbad användas i mycket stor utsträckning s. k. ångbad. Vid dessa användes också en uppvärmning af kroppen i förväg, och denna uppvärmning åstadkommes därigenom, att den badande vistas i en atmosfer, mer eller mindre fylld med ånga. Ångan, som sålunda blandas med luften, åstadkommer en temperatur af 35-40°. Under det man vistas i denna atmosfer, utbryter småningom svettning, och kroppen täckes med fuktighet, hvilken dels härrör ifrån svettkörtlarna, dels ifrån den på kroppsytan sig kondenserande vattenångan.

Under badet användes likaledes sådan frottering och öfverskölj-ning med tvål- och såpblandadt vatten, som förr omtalats, hvarefter företages afkylning genom kall dusch eller kall bassäng. Dessa bad äro från hygienisk synpunkt mycket att rekommendera, emedan de på mycket kort tid med största lätthet åstadkomma en fullkomlig rengöring af kroppsytan från all beläggning. De äro mera ingripande bad än karbaden och kunna därföre lättare missbrukas, men å andra sidan kunna de, om de skötas af en erfaren läkare, i hög grad användas för att tillgodose de två fordringar vi uppställt, att öka hudens värme-regleringsförmåga och ämnesomsättningen. Man kan ofvanpå uppvärmningen åstadkomma en längre afkylning, hvilken i hög grad stegrar värmeförbrukningen, och man kan äfvenledes genom att variera graden af uppvärmning och afkylning härda huden och utsätta den för hastiga temperaturombyten.

En tredje badform, som äfvenledes ganska flitigt användes i Sverige, är det turkiska badet eller varmluftbadet, i hvilket uppvärmningen sker i rum, fyllda med varm, torr luft. Värmen i dessa varmkammare kan uppgå till 60-70 grader. Att vår organism kan tåla vid så höga värmegrader är beroende på att genom värmeregleringsförmågan kroppen kan trots den omgifvande temperaturens höjd under hela tiden bibehålla sin temperatur af 37°. Detta sker sålunda, att riklig svett utbryter och från huden af dun står, hvarvid värme b er of vas organismen.

Källa: Project Runeberg ·