Read Runeberg

Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium

Originalsida 523
Originalsida 523
Originalsida 522
Originalsida 523
522–523

Sida 523

I. Grundlagarna

ingifva propositioner eller förslag genom ett statsråd. Konungens stadfästelse kräfves för kommunalmyndigheternas beslut, då de afse af händandet af testamenterade fastigheter äfvensom för uttaxering eller lån på längre tid. Han utser ordförande i landstingen, kan sammankalla urtima landsting och afgör i statsrådet kommunala besvärsmål i sista hand.

2. Statsrådet. Till ledamöter i statsrådet utnämner konungen tio kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade män af den rena evangeliska läran. Bland dessa utser konungen en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot. Alla ledamöterna hafva rätt att öfvervara i statsrådet förekommande ärenden. Af statsrådets ledamöter äro sju chefer och föredragande för hvar sin afdelning af regeringen eller departement. De sju regeringsdepartementen äro justitic-, utrikes-, landtförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen. De tre, statsråden utan departement kallas konsultativa, och af dem måste två förut hafva förvaltat civilt ämbete.

Innan ärendena föredragas inför konungen i statsrådet, skola de genom den föredragande departementschefens försorg beredas genom upplysningars inhämtande från vederbörande ämbetsverk. Vid själfva afgörandet i statsrådet skall alltid protokoll föras, och närvarande ledamöter af statsrådet äro ovillkorligen skyldiga att till protokollet yttra sin mening, innan konungen fattar sitt beslut. Skulle konungens beslut uppenbarligen strida emot grundlag eller allmän lag, åligger statsråden att göra kraftiga föreställningar däremot. När lagstiftnings- eller benådningsfrågor förekomma i statsrådet, skola äfven två ledamöter af konungens högsta domstol vara tillstädes och yttra sig till protokollet.

För att expeditioner och befallningar från regeringen skola vara gällande, måste de, utom i kommandomål, vare försedda ej blott med underskrift af konungen, utan äfven af den departementschef, som föredragit ärendet; den senare är ansvarig för expeditionens öfverensstämmelse med protokollet. Finner föredraganden, att konungens beslut strider emot regeringsformen, skall han i statsrådet därom göra föreställning. Om konungen likväl yrkar på beslutets utfärdande, är det den föredragandes rätt och plikt att vägra sin underskrift eller kontrasignation. Därmed nedlägger han sitt ämbete, som han ej får återtaga, förrän riksdagen pröfvat och gillat hans förhållande. Under tiden behåller han sina löneinkomster.

Äfven om statsråden icke äro valda till riksdagsmän, hafva de rätt att deltaga i båda kamrarnas öfverläggningar. Inför riksdagen äro de ansvariga för alla de beslut de styrkt konungen att fatta. Riksdagens konstitutionsutskott har rätt att utfå de protokoll, som äro förda i statsrådet utom dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det, som rör allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser, kunna fordras. Om då utskottet finner, att något

Källa: Project Runeberg ·